Bekännelser från walkaboutens andra dag

Idag har man nog avverkat några av alla sina liv! Kan lova att man aldrig varit helt hundra på vad som tittat fram bakom hörnen eller hur fort! Trots spännande utgångspunkt och jäkligt mycket finsk Sisu, så har det varit en fantastisk dag! 2010 när jag vandrade GR 20 på Korsika mötte jag ett belgiskt par. Vi följdes åt då grabbarna ville ha draghjälp uppför! Vi har blivit vänner för livet och tänker på dem ofta just andra dagen på mina vandringar.  Fick nämligen ett hedervärt smeknamn av grabbarna, bergsko! 

Måste säga att åldern nog börjar ta ut sin rätt, eller så är jag bara sliten. Idag hade jag inte gått mycket innan stödstrumporna åkte på och extra inlägg behövdes i skorna :0)

 Blev lite orolig om lokalbefolkningen insett att en finne är lös i bergen. Denna bild tyder dock på att Tarmo vände och följde med finnen upp igen ;0) Nop, han var rätt sliten från Mascaklättringen dagen innan, så med en kram tackade han för sig! Man kanske skulle leva lite mer efter den slitna frasen: Fånga dagen!

När jag passerade ankdammen idag så var det så uppenbart varför de var där! Ingen anka till middag idag, var första tanken! Andra tanken en timma senare var att jag skulle kunna äta grodlår till middag ikväll, eller en syster, om jag hade  någon! Förutsättningarna förändras här i livet! Karman fortsätter dock! Härlig middag med mycket skratt och glädje! Ingen anka, blev potatissoppa, grillad kyckling, kanarisk potatis, mojo verde och hemmagjord glass till efterrätt! Mycket bättre kan livet inte vara, så för ikväll säger jag kiitos ja hyvää yötä! Imorgon väntar 4 mil till Puerto de la Cruz...om jag har koll på kartan! Annars kan det lätt bli 5 mil i mitt liv :0)