Alcala - Tierra del Tiego

I månskenet drog jag iväg i morse, trotsade kartan och tog strandvägen. Allt kändes bra tills klättringen började några kilometer bort. En soluppgång tröstade längs vägen!

Andra dagen är alltid mentalt den tyngsta för mig! Första dagen är det roligt att komma iväg, tredje dagen börjar det lossna lite och fötterna går av sig själv! Sen blir det bara lättare och lättare, men andra dagen...

Man får ont på ställen man inte visste man hade, ryggsäcken skaver, ingen driv i benen, rumpan känns ännu tyngre...allt behövdes för att muntras upp, det blev Follow me med Uncle Kracker i lurarna på repeat, så dansade man fram igen :0)

 Efter en stund spanade plankpojken in ett möte, som skulle visa sig bli mycket trevligt. Det var Tarmo från Estland som gjorde samma tripp, fast hela ön, sedan till Gran Canaria och göra samma sak :0) Ett möte som gav en riktig kick! Bakom ett vilt skägg fanns en riktigt trevlig karl! Han fortsatte nedåt i mössa, vantar och tjocktröja, jag stängde av musiken och fortsatte uppåt i ett ärmlöst linne och uppkavlade jeans...

Sedan kom den där stunden när man insåg att man gått i fyra timmar och fortfarande kunde se beachvillan från kvällen innan!

Kaffe behövdes på Aires del sur, som var ett ställe med en galen utsikt och supertrevlig personal. Gav mig lite tips på vägen och iväg igen. Passade på att ta ett sista farväl av av strandvillan med förhoppning om att jag inte skulle se den mer! 

Många härliga byar har passerats och idag var en bra dag att snacka lite med lokalbefolkningen! 

Det lönade sig, för fick tips om en stig som tog mig uppför Teide. Det blev nog inte så mycket lättare, men bra mycket trevligare att gå. Sparade nog på en och annan meter då jag slapp serpentinvägarna runt och framförallt bilarna. 

Sedan gällde det att ha sylvassa knivar i lådan så man höll koll på alla avvägar man kunde gå fel i...tack och lov kom det en stuga hör och där som berättade att här har det bott någon, någon gång, som säkert har gått någonstans :0)

Måste säga att, trots mycket gnäll, så var utsikten fantastisk! Spelade ingen roll var du vände blicken! 

 Två timmar efter mitt fika kunde jag se byn jag passerat och äntligen var strandvillan borta ur synvinkeln! Nu kunde det bara fortsätta bra!

Och mycket riktigt, riktigt behövligt var det att anlända till Santiago del Teide! Lite paus, en öl och sedan borde det bli nedförsbacke i 15 km till kvällens övernattning! Nästa gång kommer jag att bo kvar här och inte överskatta min förmåga! Det var nämligen plan A innan jag ändrade bokningen och tänkte att 32 km inte är nåt bekymmer...om man går rätt hela vägen :0)

 Voi, voi vad plankpojken misstog sig! Det var ytterligare tre kilometer klättring på serpentinvägar innan man kom till själva utsiktspunkten! Hade det kommit en taxi, en buss, en trampcykel eller vad som helst, så hade nog plankpojken åkt med!

Vädret vände, det blev kallt och här nånstans insåg jag att Tarmo nog var lämpligare klädd än vad jag var :0) Fleecejackan åkte på, humöret steg, för vad fasiken är på en må-bra-semester! Inte kan man hänga läpp då! För ska vi vara ärliga så har man ju faktiskt haft en tokhärlig dag!

 Med humöret på topp fick det utför. Benen gick på batterier som på bästa Duracellkaninen och började se målet för dagen!

Nu sitter vi här, med en kanna vin och en familjemiddag väntar. Några tyska vandrare är på plats och ett gäng cyklande norrmän. Mycket bättre än såhär kan man inte ha det! Tyskarna envisas med tyska, norrmännen snackar på på norska så ikväll envisas jag med att vara finne som bara kan säga tack och mera mat på engelska! Vi får se om jag håller kannan ut ;0)