Dagens etapp har inneburit både skratt och tårar av glädje :0) Det var dock inte svårt att hålla sig, när dagens etapp från Tammeråsen inleddes i snöstorm....
Plankpojkens husbonde för natten visade oss sin kolmila innan vi drog iväg på våra 2 mil mot Rättvik! Ytterligare inspiration för plankpojken och farsan. En kolmila skulle ge träkol för hela grillsäsongen :0) Lite planering och beredskap i skift behövs! I fyra dygn ska man vakta när den pyr och sedan tar det fem dygn för den att svalna :0) Spännande dock!
Trevligt i skogen idag var att vi skulle få sällskap av en av byskolornas åk 4. De gick hela sträckan och idag kan man verkligen säga att vädret inte var med oss. Ganska snart byttes snöfallet mot regn och det regnade precis hela dagen :0)
Efter 7 km vandring uppför på leriga stigar mottogs vi återigen av spelemän och blåbärssoppa. Efter ytterligare 4,5 km fick vi i byn Granmor korv och bröd. Tunnbrödet hade bakats kvällen innan korven hade tillverkats på byn. Satt som ett smäck, allrahelst då den kunde avnjutas under tak vid en gammal mack ;0)
Kunde komma väl till pass då plankpojken seriöst övervägde annan skjuts till huvudstaden...för vädret hade inte kunnat bli värre...
Turen fortsatte på leriga stigar mot Stiftsgården i Rättvik. Ca 7 km återstod av dagens etapp innan vi kom till nattens övernattning!
Sista 4 km gick som en dans trots regn, leriga stigar och tårar i ögonen. Plankpojken mötte nämligen en blivande brud på turen. Gick och plockade ihop sin brudbukett...Vid bryggan blir det vigsel ikväll och tänk, för sex år sedan träffades bruden och brudgummen på redan nämnda brygga! Då var de båda på väg till Stockholm på Dalkarlsvandring :0)
Väl framme så blir boendet i storladan. Plankpojken har installerat sig i ett hörn i ladan, men funderar fortfarande på om det kan vara värt att betala 440 kr till för att få sova i eget hotellrum på Stiftsgården...
Det kan bli lite kyligt och kallt i ladan inatt och är inte så säker på att man vågar hoppas på att få i sig en Irish Coffee efter maten ikväll...Stiftsgården...kyrkan...ser ingen bar ;0)
Men ska vi vara glada och positiva och slut gnälla ;0) så skulle vi ursprungligen sovit i kyrkstallarna...
Forts. ur Anteckningar om svenska qvinnor av Wilhelmina Stålberg (P.G Berg, 1864, Stockholm).
Nu, sedan en hel flottilj af smärre ångbåtar så småningom undanträngt den stora mängd af roddbåtar och vefslupar, som förr i alla rigtningar korsade hvarandra på de klarblåa sjöar och vikar, hvaraf vår sköna hufvudstad - "Nordens Venedig"- öfverallt är omgifven, ser man allt färre dalkullor inom dess murar, ty de hafva nu derstädes högst få inkomstkällor. Förr hörde det deremot till ordningen, att dessa, de starkaste, flitigaste, företagsammaste och tarftligaste af svenska allmogens döttrar, kommo med flyttfåglarne om våren och försvunno med dem om hösten, mest för att till de många förlustelseställena i det gröna och tillbaka till Stockholm igen frakta dess efter frisk luft längtande befolkning, på större och mindre båtar, som man plägade benämna kullbåtar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar