Då var det dags att snart bege sig till fots mot huvudstaden. En promenad plankpojken tänkt göra många gånger. Sovsäcken har testats i helgen och har läst på lite om kullorna vars fotspår jag ska vandra i. Att det var dalkarlar som gick ned till Stockholm på herrarbeten i början på maj, det visste jag sedan tidigare, vi kommer ju gå på Dalkarlsvägen ;0). Att det var nästan lika många kullor som gick, var nytt för mig! Dalarna var överbefolkat och ett normalt år under 1800- talets mitt gick runt 3500 - 4500 personer till herrarbeten i storstäderna. Männen, för att oftast arbeta som vedsågare, snickare och timmermän. Kvinnorna arbetade i ljus- och ammunitionsfabriker, på kyrkogårdar och i herrskapsträdgårdar samt i kungliga parker. Roddarkvinnorna rodde och vevade i Stockholms vatten.
Många var de kvinnorna som gick och jag rekommenderar varmt Hoff Sven Hedlunds bok: "Dalkullor -en svensk märkvärdighet. Författaren Hoff Sven Hedlund är själv barnbarn till en bryggerikulla och son till en trädgårdskulla. Vi får lära oss om trädgårdskullorna som ibland till söndag lunch blev inbjudna att sitta till bords med herrskapet, under förutsättning att man bar sin sockendräkt. Med sockendräkt kom man även in gratis på Skansen som var ett uppskattat nöje. Ska ge er ett litet smakprov, resten av boken får ni läsa själva! Har ni lite Dalarna i er är det obligatoriskt :0)
Ur Dalkullor- en svensk märkvärdighet s. 28
"Trädgårdskullorna var synliga genom sitt utomhusarbete, under många år i sina sockendräkter. De var sig själva, frimodiga, öppna, slagfärdiga och med självförtroende. Dialekten och språkbruket gav dem uppmärksamhet och för det mesta uppskattning. Trots sin bakgrund, små fattiga grå gårdar med ett liv i stor enkelhet, i byar med starka traditioner, med en skolgång om några få år, anpassade de sig i de mest främmande miljöer".
Valde detta stycke då jag kanske kände igen mig i det...finskan finns i mig, en tesked Svensson och kanske är det kullan i mig som nu tar ton...men hur som haver, nu är det dags att ta tåget till Mora för en lång vandring mot huvudstaden. Anna Granström var en av trädgårdskullorna som arbetade under åren 1942-1956. När Anna ställde upp en lördagkväll för att arbeta bakom kulisserna vid en fest hos disponenten blev ersättningen två kronor. Gick till en överrock till hennes far. Likt Anna så har plankpojken arbete att utföra vid ankomsten till Stockholm. Morsans och farsans balkong i huvudstaden ska målas...och risken är att ersättningen för detta jobb stannar på under 2 kronor :0) Men det är ju sommar, så inte behöver farsan en ny rock ;0)
Nu blir det att ladda batterierna, sova och drömma sött :0) Imorgon är det tre mil som ska avverkas mellan Mora - Tammeråsen på Dalkarlsvägen. Dalkarlsvägen är ett system av av stigar och vägar från övre Dalarna till Stockholm. De underhålls och restaureras, men spår finns efter gamla herrarbetsvandringar. Självklart går det många vägar och stigar från norra Dalarna, som sedan korsas och går samman på lämpliga platser. Ingen väg kan kallas den "enda rätta vägen". Plankpojken valde Mora som startpunkt av flera anledningar. Föreningen Dalkarlsvägen anordnar starten härifrån och denna startpunkt var längst bort från Stockholm. Ska man ut och konditionsträna kan man lika gärna göra det ordentligt :0) Ytterligare en anledning är att plankpojken gick i mål under Vasaloppsmålet 2012 efter att i 2,5 dygn vandrat 9 mil från Sälen. Har även åkt Vasaloppet, men de meriterna kan man inte leva på längre :0)
Lite jobb lämnades åt farsan och chefen, sista veden behöver staplas. Lika bra att skriva det här, om farsan mot förmodan inte skulle förstå annars vad som förväntas ;0)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar