Hjälsta - Bro, näst sista långetappen

Dagens etapp var 27 km enligt skriftliga informationen, 29 km enligt muntliga informationen och plankpojken kom att gå ca 31 km. Förstår inte vad det beror på...måste nog börja skippa snapsen till frukosten ;0) efter bara 4 km gång kom vi till första överraskningen! Pippi hade lämnat sockerdricka åt oss ;0)

Efter ytterligare några km kom vi till Övergrans kyrka där det bjöds på korv med bröd. En fantastiskt vacker kyrka som varit stängd sedan 2 september P g a renovering. Öppnas och invigs igen på söndag, men vi fick en smygpremiär :0)

Taket och bjälkarna var så fina, att plankpojken gärna vilja ha likadant någonstans :0)

Resten av dagen knallade vi på. Det var allt ifrån bitvis mycket vacker terräng på Upplandsleden...

...till långa sträckor mitt i trafiken.

Vi passerade grustag och gick över järnvägar.

Vi hade fått information om att det skulle finnas rep vid en brant uppförslutning. Eftersom vi befann oss i ett grustag var vi säkra på att vi skulle upp för sandberg...när vi kom fram till väggen var besvikelsen stor...

Trötta, lagom omotiverade till att gåvoskatten alls och med trafik och tåg som passerade i ett var det dags för vila ovanför backen. Lagom nedbrutna för att bara ha avverkat 17,5 km och just kämpat på med "världens längsta 3 km" var det dags för blåbärssoppa. 

När vi som bäst höll på att samla kraft för sista milen fick bi info om att sträckorna hade markerats fel och att vi gått 6,5 km och inte 3. Vi blev lite lättare i steget då vi knallade på mot milstenen :0)

Nu känns det så nära, att inte ens ett brutet ben kan hindra plankpojken :0) då går jag sista biten över järvafältet  på händerna ;0)

Och så kan vi trösta oss med fortfarande att orkar vi inte mer, så kan vi alltid gå till Enköping. Den stan ligger alltid inom gångavstånd ;0)

Forts. ur Anteckningar om svenska qvinnor av Wilhelmina Stålberg (P.G Berg, 1864, Stockholm).

"Bland andra, dit lockade af den hundratungiga fru Fama, kom äfven Sveriges dåvarande kronprins, sedermera konung Oscar I, då en ung man, ingalunda mindre än någon annan känslig för det sköna i naturen, det måtte nu uppenbara sig hvar och huru som helst. Det berättas, att den unge fursten skulle hafva skämtat med flickan och slutligen sagt: "Jag skall väl ändå köpa litet mjölk af dig", och att hon, utan aning om hvad det var för en högt uppsatt person hon hade inför sig, skulle, på det naivt halfsnäsiga språk, som är dalallmogen så eget, svarat med genfrågan: "Nå, hva' ska' han ta' mjölken i? ... ska' han ta'n i mössan?" -- Då man sedan frågade henne om denna anekdot egde någon grund, sade hon: "Ja, int' visste ja' de' va' prinsen."