Morgonen började med korum som vanligt. Denna gången med en präst som ska följa med på vandringens sista bit mot storstaden. Blev storslam direkt...Fröken Skur tittade fram i morse och då hade han där uppe hittat kranen till varmvattnet :0)
Med tanke på att vi haft både snömodd och störtregn, så var nog inte dessa droppar något att snacka om! Mot Gjälsta och nya 38 km var på dagens agenda!
Våra vänner har fortsatt att titta efter oss under dagen då vi har knallat på asfaltsvägar, grusvägar och minimalt på stigar. Plankpojken med sina stödstrumpor har gått som tåget! Känns oförskämt bra i benen, nästan som vid starten i Mora :0)
Sedan får man väl ändå säga att dagens promenad började kännas lite...om kamraten bakom ville säga nåt, så var det ingen smidig gymnast som vände sig om...vändningen skulle man nog snarast jämföra med en bil med släp som backar in i ett trångt utrymme ;0)
Vi passerade många runstenar, var dock inte högaktuellt att knata 10 meter från leden för att titta på dem närmare. Får bli en annan gång...
4 km innan mål var det riktigt tungt! Skorna var av och flaggan till en vattenkontroll vajar i bakgrunden. Vi har redan på morgonen blivit förvarnade för att Hjälsta är Sveriges längsta by!
...och så kan man utrycka det! Den tog aldrig slut och vi var aldrig framme kändes det som! Ett tag trodde vi att vi gått vilse...men då tänkte vi att då blir det Enköping, för dit är det aldrig långt ;0)
För i morse var det 26 km och lite senare var det 16 och 17 km.
Ett tag kändes det som att alla vägar bär till Enköping och dit är det aldrig långt ;0)
Etappen är avklarad och firades med ett par öl. Avslappnad stämning och många känner nog att vi är nära huvudstaden nu :0) Imorgon är planen att komma till Upplands-Bro, ligger vinden rätt kan vi nog känna doften av både choklad och jäst...då är plankpojken nästan hemma ;0)
Visst ja, ska avsluta med en bild på hur plankpojken vill att en björkskog ska se ut...ett tips till farsan och chefen :0)Nu ska plankpojken dova, kvällen har avrundats med spelemän från Uppland :0)
Forts. ur Anteckningar om svenska qvinnor av Wilhelmina Stålberg (P.G Berg, 1864, Stockholm).
"Ett, tu, tre, spridde sig ryktet om hennes högst underbara skönhet och en bland dagens angelägnaste samtalsfrågor var: Har ni sett vackra dalkullan? - Det var framförallt personer ur de högre klasserna, ty de lägre ha ej så godt om tid, särdeles unga herrar, som, raderats och partals, gingo att skåda detta Stortorgets och mjölkkärrornas underverk, och, märkvärdigt nog! - aldrig hördes någon säga, att ryktet om henne sagt för mycket."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar