Upplyst mot tempel 40.

Från ett fortfarande nedsövt Sukomo vandrade jag iväg mot höjderna. Verkar som att alla morgnar börjar med en rejäl uppförsbacke! 

Snart gick solen upp och det visade sig bli en tuff men fantastiskt vacker vårdag. Överallt blommade vilda och planterade blommor. Många blommor känner man igen hemifrån, vilket skulle kunna motivera till att man kan prova plantera lite nya japanska sorter i Dalaskogarna!

I övrigt börjar det här och där märkas att vandrare har många mil i benen. På Compostelan var det ganska vanligt att vandrare hängt upp sina kängor, här är det fler än mig som fått skavsår av sin hatt!

Uppåt gick det hela vägen till toppen och det var ingen dålig bergstopp! Här går vi nämligen från Kochi prefektur till Ehime. Från det asketiska levernet mot upplysningen. Känns rätt i tiden, skavsåren i fötterna och på pannan börjar läka ut! Kroppen börjar kännas stark och man har blivit bättre och bättre på att beräkna hur långt man orkar gå per dag. Lite upplyst känner man sig nog :o)

Idag fick jag sällskap på min vandring av en japansk tjej som jag träffat på ett av vandrarhemmen ett par dagar tidigare. Här kunde hon berätta att det sägs att Koba Dashi vilar under bron vilket gör att man inte får slå med gåstaven i backen när man knatar över. Vi vill ju inte väcka Koba Dashi! Ser dock ut som att bron fixats till på senare år. 

Kanjizaiji, tempel 40

Blev inte mer än ett tempel denna dag trots över 3 mil i benen. Stundtals är sträckorna mellan templen ett par dagars vandring långa. Det blev även en busstur mot tempel 41 och därmed även hotell denna kväll. Utanför hotellet kom en kille med cykel och pratade en stund. Han berättade om sin resa till de 88 templen och tyckte att det var roligt att jag kommit hela vägen från Sverige. En timme senare ringde telefonen på hotellrummet och förstod att receptionen ville nåt. Några minuter senare står killen och receptionisten bakom min dörr med en O-settai. Han kom med några apelsiner och en kopp kaffe. Gott var det även om det känns lite skämmigt nu när jag varvar gåendet med lite buss för att ta mig snabbare fram. Tror dock att det är ett större bekymmer för mig än för killen med cykel!