Mot havet och kusten!

Tidigt i morse lämnade jag ett småkyligt Nakamura bakom mig och traskade längs med Shimantofloden. Har ju funderat på vad den heter och äntligen stillades min nyfikenhet. 196 km lång är den och därmed öns längsta flod. 

Ganska tidigt klev jag in för en kopp kaffe på Lawson-macken. Som vanligt är det många som vill byta några ord och samtalen ser i stort sett lika ut varje gång. De frågar var jag kommer ifrån och jag svarar Sweden. Har för enkelhetens skull slutat att förklara att jag är finne som bor i Sverige. Får svaret, ah Switzerland..no, no Sweden, Scandinavia. Åh du är långt hemifrån! Sedan kommer ett finger upp och de frågar om jag är ensam. Jag nickar och skrattar och får lite huvudruskningar tillbaka. Som avslutning får jag en välsignelse till min fortsatta resa.

Mycket trevligt, bara det att två av tre gånger får jag nåt ät och/eller drickbart med välsignelsen. Idag hade jag bara hunnit dricka halva min kaffekopp, innan en dam kom med en ny kopp och en lunchpåse. Visade sig innehålla grillad lax och sötpotatis. Mycket gott! Min svenskhet tackar lite lagom generat, medans mina finska gener säger Kippis och bjuder hem välgörarna till Dalaskogarna. Kan vara så att jag blir tvungen att servera ris till midsommarsillen i år :o))

Rutten har gått längs med väg 20 och 321 ner mot kusten. Även idag kom en lång tunnel att gå igenom. Har faktiskt börjat uppskatta dem, fanns de inte skulle jag få klättra över berget varje gång! Har nog tyvärr en tendens till det i övriga livet. Har under resans gång reflekterat över att det inte behöver vara något ont med att ta ett lite rakare, lite tydligare spår. Allt här i livet behöver inte alltid försvåras och göras till en utmaning. Ibland kan enkelheten vara det modiga valet!

 

Innan jag närmade mig kusten stötte jag på reklam om morgondagens hotell. Eftersom Wi-Fi-nätverket på hotellet envisades med japansk safari, skötte jag bokningen på japanska. Kan erkänna att hotellvalet bestämdes av utseende, idag förstår jag att jag lyckats boka in mig på ett Onsei igen. Får nog handla nån form av brännskadeplåster med plastfilm så jag kan täcka över indianen på armen. Vill ju inte skapa mer oro hos damerna på ön! 

Kom till början av kusten och bor återigen med fantastisk utsikt. Inatt vaggas jag till söms av vågorna. Tror inte att denna vandring kommer att få mig att göra några större vägval i livet, inte just nu, men en vacker dag vill jag bo vid havet! Tills dess nöjer jag mig med mitt fina hus vid tjärnen därhemma!