Dags att lämna fantastiska Ashizuri-Misaki bakom sig och styra norrut. En sista titt på omgivningarna och då hittade jag ett kärleksnäste där par kan låsa sitt hänglås. Eftersom jag fortfarande vandrar min egna väg och min kompanjon Koba Dashi är lite tveksam kring vilka motell jag bokar, blev det inget nytt hänglås i staketet.
Istället blev det ett tårfyllt farväl och faktiskt en och annan kram med mina vandrarvänner från de första 50 milen. Har bara 14 vandringsdagar kvar och har kommit fram till att jag ska ta mig runt ön på ett eller annat sätt. Idag kom ett perfekt tillfälle att ta bussen tillbaka till Nakamura som jag lämnade för två dagar sedan. Därmed lämnar jag vännerna två dagar bakom mig
Lite ledsamt var det, man kommer varandra så nära på en sån här tur. Efter bytta telefonnummer, adresser och e-post och löften om att ses snart igen satte jag mig på bussen. Vi får se om det blir över midsommarsillen någon sommar eller om vi kommer att träffas vid järnvägsstationen i Shibuya. Oavsett så har jag fått vänner för livet!
Måste säga att det här med buss inte var så tokigt! Tog mig två dagar att knata ned och 1,5 timmar att åka tillbaka. Kostade 1900 yen vilket motsvarar ca 140 kronor. Tydligt och bra på bussen, man går på längst bak och tar en biljett. På biljetten står en siffra och på tavlan längst fram ser man vad man ska betala när man kliver av. Mer turistvänligt kan det inte bli!
Enkoji, tempel 39
Trots att jag tog bussen till Nakamura blev det strax under 30 km som avverkades idag. Från Nakamura till tempel 39 och sedan ytterligare några km till Sukomo, där jag bokat Businesshotell i natt. Imorgon är det ett liknande upplägg fast tvärtom. Knallar 22 km till tempel 40 och tar kvällsbussen vidare till Uwajima City. Blir ingen lätt dag imorgon även om det låter så...en hel del höjdmeter ska övervinnas! Om ni undrar varför jag bokat in mig på hotell några nätter, så är det helt enkelt så att jag inte vill ta en plats från någon annan vandrare på vandrarhemmen när jag inte bara går. När jag bara vandrar igen blir det traditionella boenden som ändå är något billigare och framför allt trevligare med sällskap!
Något sliten i värmen hittade jag detta underbara fik mellan Enkoji och Sukomo vid väg 56. Happy house hette det och nog kan jag konstatera att jag kom ut med ett leende på läpparna! Så härligt och mysigt ställe och tokrolig tjej! Som om någon viftat med ett magiskt spö så var tårarna borta, skrattet tillbaka och lusten att knata mot nya utmaningar och träffa nya människor :o) Tänk vad bra det kan bli!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar