Första 10 milen är passerade!

Lämnade ett Tokushima city  och BH på morgonen för att gå mot nya äventyr! 

 Runt leden ska det finnas 89 små vilohytter för pilgrimer. Alla är olika och byggdes något år som någon form av gest till pilgrimer. 

Återkommer när jag får mer info på ett annat språk än japanska. Har planer på att provsitta alla :o)

Brevid grönsaksodlingar och genom apelsinträdsodlingar har jag vandrat idag. En skön dag då man mellan lagom avstånd kom till byar och mindre städer!

Min första O-settai kunde ha blivit 800 m lift till tempel 18. Oförskämd som jag är avböjde jag och gick. 200 m senare ångrade jag mig nästan, för det blev klättra av idag också!

Vid templet passerade jag första 10 milen! Så härligt, nu känns det som att jag har fått igång kroppen! Snart är det slut på träningsmilen och då börjar gå på riktigt!

Onzanji, Tempel 18

Härifrån gick en fantastisk stig genom någon form av bambuskog. Som en form av god gärning eller O-settai håller lokalborna dessa i fantastiskt skick!

Inte långt efter att jag lämnat tempel 18 kom jag till någon form av bygge. Byggarna ropade Kohi och O-settai varteftersom och sedan satt vi och fikade i deras vagn!

Tatsueji, tempel 19

Imorgon blir det två berg som ska övervinnas så promenerade en extra mil mot tempel 20 som är på toppen av första berget. Med mig ska jag bära en trekantsmacka och ett kilo mandariner. Också settais från dagens vandring! 

Här hade körsbärsträden börjat blomma och det märks att man är på väg söderut!

Och så kan vi konstatera att jag kanske lyckades med min önskan om en god tur!  I byn där min sovplats för natten var det lite otippat en dockfestival!

Hinamatsuri Festival heter den och alla hus ställer ut Hina-dockor som man samlat från hela Japan!

Så vackert och häftigt! Vet inte om något är till salu, men kan konstatera att jag inte gör om samma misstag som under min vandring i Spanien. Då bar jag en flaska vin i ca 65 mil från Rioja till Santiago de Compostela! Den var jag glad åt hela vägen...men god var den, då jag och en kompis drack upp den sommaren efter i Ungern. 

Inte bara festival i byn, vilket ställe! En gammal skola som byggts om till vandrarhem. Här kommer jag sova gott inatt!

Måste bara berätta en rolig detalj i Japan. Byter man rum i detta land, byter man även tofflor! Kommer jag vila fötterna i 89 stugor i detta land, gissa hur många tofflor jag kommer att gå i ;o)

Kvällen avslutades med japanskt bad och

middag och vilken middag sedan! Går ingen nöd på denna finska!

Och inte undra på att denna finska trivs med varma ångbad varje kväll, så man hinner inte ens sakna Saunan. Inte bara det, denne gelégodsak är gjord av konjak! Japanerna och jag har samma smaklökar, konjak använder jag mycket i min mat hemma!

En stapplande dag!

Efter att ha avnjutit en duktig japansk frukost, som är i stort sett som middagen, ris, soppa, sallader i alla möjliga varianter, rökt fisk och rått ägg var det dags att lämna Uemura bakom sig!

Mot Tokushima i dalgången. Det är den 29/2 eller som man skriver i Japan 2/29 och skottår. Det betyder att det är masstart på folk som ska gå hela vägen baklänges (fr 88-1). Det sägs vara tuffare och svårare men ska ock så ge en större glädje och upplevelse! 

Förstår faktiskt inte riktigt..samma berg ska klättras upp och ned...och kartan här läser man bak och fram. Jag tänker att för mig vore det enklare att hitta rätt och kanske slippa lifta ;o) Huset ovanför är inget annat än meddelande till farsan! Hoppas skogsdesignen blir som jag tänkt mig :o)) och att mina träd är lika välfriserade som de här nere :o)

Dainichiji, tempel 13

På väg till tempel 13 var det en bil som kom sakta förbi, gubben viftade och vinkade, så jag trodde att jag minst tappat min nya halmhatt. Han åkte 200 m vände och kom tillbaka! Han ville bara ge mig en O-settai. Nån form av energidryck med kaffesmak. Gott faktiskt! Dricker aldrig energidryck annars, gjorde en klassiker för länge sedan då jag groggade med tyskar på whisky och redbull...lite sliten dagen efter! 

Dagen flöt på och det blev strax över tre mil i benen. Tempel 14-17 låg med några km mellanrum i Tokushimas utkant.

Jorakuji, tempel 14

Kokubunji, tempel 15

Kannonji, tempel 16

Idoji, tempel 17

Tänkte att ni skulle få se lite bilder utav allt vackert som finns i anslutning till templen! Templen är ju alla lite lika varandra!

I tempel 17, Idoji ska man önska sig något. Har man turen att önska sig något rätt dag, så går den önskan i uppfyllelse! Vi får väl se, i år har vi 365 möjligheter, vem vet!

Ca 6 km var kvar till kvällens BH, som betyder businesshotel. På tal om businesshotel så har denna finska tagit Koba Dashi till ställen han inte visste fanns. Han fick se saker som garanterat inte passar in i hans 10 goda budord. Övervägde ett tag att springa över till Plaza på andra sidan gatan och hyra ett rum åt gåstaven! Vi var kvar både jag och gåstaven och imorgon är en ny dag! 

Vilse i Japan efter tempel 12.

Vi var tre tappra som lämnade boendet med en extrem utmaning! Vi skulle ta oss upp 13 km till tempel 12 och 9 km till mot tempel 13. Hmm, planen var bra, bara att alla gick vilse på olika håll...vid middagen kan vi konstatera att två liftade hem och en åkte taxi...inte illa pinkat av mig och vara en av de två som liftade! Känns liksom lite mer pilgrimsaktigt än att ta taxi :o)

Mot tempel 12 gick vi och det var fantastisk natur och ett party av blod, svett och tårar.

För att inte vara alltför dramatisk så var det blodsmak i munnen, det rann svett från ställen jag inte visste existerade och tårarna under dagen hade kunnat försörja ett mindre land på vatten ;o)

Vår plan för dagen hade varit att lämna väskorna vid 6,5 km uppför vid Ryusui-an, där kvällens värd lovade plocka upp dem. Så långt funkade planen...

...bara att det var så mycket brantare upp till tempel 12 än vi kunnat förutspå. Framförallt kunde vi inte förutspå att man gjort stigen rakt upp, med hjälp av stenar och stockar som fick agera trappsteg. 

Har ju någon gång sagt att när jag blir blir pensionär ska jag börja konstruera gångjärn  till spanska toalettdörrar,  kan även tänka mig att ge en kurs om serpentinvägar på Japan! 

Förstår verkligen att resan till tempel nummer 12 sållar agnarna från vetet. En del hamnade långt efter, en del kommer att ta hand om kropp och fötter under morgondagen och några kommer fortsätta resan vidare.

Vid middagen fick jag den finaste av komplimangerna. Jag hade varit min vandrarväns Koba Dashi under dagen. 

Mitt småskrattande och mina dråpliga historier från världen hade gjort att han orkade vandra vidare idag. 

Efter närmare 6 timmar av klättrande kom denna reklamskylt och vi visste att vi var nära. Det roliga är att det är reklam för riktigt god japansk öl! Asahi betyder, (om jag fattat det rätt), soluppgång. Strax innan hade jag sagt några uppmuntrande ord om vi snart var uppe och sedan efter en mils snabb nedförsbacke kunde vi njuta av en kall Ahasi på boendets altan. Lät gott tyckte min vän, men inte ok. Han blev nämligen något bekymrad över att jag skulle dricka en öl före middagen! 

Sista hundra metrarna mot templet var det en trevlig promenad med pelare som alla har en lampa. Vid mörkrets infall lyser de vackert uppe på berget. 

Har nog aldrig blivit så glad över att se ingången till ett tempel! 

Det första jag gjorde var att annonsera om min ankomst med en klockringning, är brukligt, men har inte gjort detta på alla tempel. Kändes bara så rätt vid nummer 12! 

Tände rökelser och ljus och lyssnade på bönen. Fantastiskt vackert! Sedan var det dags att få stämplarna. Blev riktigt förvånad när killen på kontoret frågade om jag gått upp. Antar att de som går upp har ett annat pris på stämplarna än de som åker bil eller buss! Tänkte smacka till han ett tag, men insåg att det antagligen inte är ok enligt Koba Dashis budord. 

Sedan började den spännande resan hem! En hade redan försvunnit på skogsvägen. Hamnade efter några timmar tillbaka där vi droppade bagaget och fick ta taxi hem! Vi två planerade att gå ner olika väger, jag via leden och min kamrat skulle ta bilvägen.

Efter några timmar förstod jag att jag var tokfel och bad om hjälp att bli visad vart jag var och vart jag skulle! Killen tog in mig i bilen och det enda jag fattade var Settai, settai. Skamset tacksam var jag och ca 40 minuter senare kom jag hem. Inser att den killen i sin tur var min Koba Dashi idag, hade inte han kommit, skulle jag nog gå fortfarande :o)

Men det bästa av allt, jag fixade tempel 12 och min resa fortsätter imorgon, kanske med lite stela ben! Känslan i kroppen är oövervinnerlig och känner mig fit som en bergsko! 

Tempelvandring dag 2

Under mina vandringar har jag alltid älskat att vakna och dra iväg riktigt tidigt. Det är något visst med att se en stad eller naturen att vakna upp. Denna morgon serverades frukosten först 6.45, en kompromiss mellan min önskan om 6.30 och börsmäklarens önskan om att få frukost 7. Dagen startade stadigt med en frukost på soppa, ris, rått ägg, sojabönor och tofu. Tokmätt, riktigt belåten dansade jag fram dagens fem första kilometer mot tempel 6.

Anrakuji, Tempel 6

Förr i tiden använde sig folk av vatten från varma källor för att bota sjukdomar. Detta  finns tolkat i templets trädgård. Måste säga att efter att försökt vänja en redan sargad kropp på att längta efter vila på en futon är det något visst med att få sjunka ned i ett japanskt bad på 42 grader varje kväll! En detalj som gör denna vandring till lite lyxigare!

Jurakuji, Tempel 7

Vid detta tempel finns en staty med 70 Jizo Bosatsu figurer som minne för aborterade barn. En skön detalj med statyerna längs vägen samt de i templen har fått vinterskrud på sig. 

Det är scarfer och stickade halsdukar runt halsen, små virkade eller stickade mössor på huvudet. Lite häftigt faktiskt!

Kumandaniji, Tempel 8

Här hamnade jag mitt i vimlet av pilgrimer som gör sin resa med buss. De ser och hälsar på en och en del vill ha bilder. Misstänker att jag börjar bli en kändis i Japan, hade en liten kändispeak i Japan redan på 90-talet. Då bäddade jag hytter på Finlandsfärjor och fick mota bort japanska turister som följde mig från hytt till hytt och plåtade ;0)

Horinji, Tempel 9

Här har många människor lämnat sina sandaler som önskar bot för sina problem med fötterna. Känns lite tidigt på en ny resa, innan det på kvällen visade isig att min nyfunna japanska vandrarkamrat fått så illa tilltygade fötter att han åker på några dagars vila. Eftersom han är pensionär så tar han det lugnt! Klok man, en annan hade ju tejpat fötterna med skavsårsplåster och fortsatt framåt!

Vid templets kontor, där man stämplar sin bok fanns en fantastisk plats för lite vila! Lite kaffe och dags att börja tugga på dagens gåvor, settai. Fyra apelsiner var dagens saldo. De var paketerade två och två med en bön på japanska. Det ätbara väger inte alltför länge i väskan, men alla papper och böner som folk sticker till en börjar både ta plats och vägs lite. Vid nästa post får jag skicka hem en del. Kasta dem känns som att be om bekymmer...

 Här vid tempel 9 fick man några visdomsord med sig. Det roliga var att det var skrivet både på engelska och japanska :0) För denna resa handlar om det för mig, trilla ned på jorden en igen, komma ihåg det värdefulla i livet och kanske bli en lite bättre människa!

Kirihataji, Tempel 10

Till detta tempel var det ett par trappsteg, närmare bestämt 335 stycken.   Min alldeles för tunga ryggsäck gjorde sig påmind efter vägen! 

Väl uppe kom vandringens första tanke om vad jag pysslar med egentligen! 

Som vanligt satt det två underbara kvinnor i tempelkontoret som passade på att välsigna min resa. Chefen var på plats och hon verkade delegera ut det mesta, likt chefen hemma ;o) Denna chef var så upptagen av att vila, att ställa upp på bild var inte aktuellt! 

Undrar om min ständige följeslagare Koba Dashi kände på sig att dagen skulle bli tuff eftersom han skickat mig en massa kamrater på vägen!

Fujiidera, Tempel 11

Detta var dagens sista tempel och ett av tre zentempel under vandringen. En mil var det fram hit och alldeles tomt på folk! På kontoret satt en munk som också gav mig en present. Kändes som någon form av broschyr eller kupong till något! Kändes lite zen, även om jag har noll koll på vad som står :0)

Efter tempel 11 var det dags att leta efter boendet. Ganska platt har terrängen varit under dagen men gett hintar om vad som komma skall! 

För imorgon är det dags för första bergsetappen och det ska vara passagen där många pilgrimer ger upp. Sakta men säkert ska denna bergsko ta tag i utmaningen. Ett steg i taget!

Tänker avsluta med att det är helt fantastiskt att vandra på Japan! Här finns fina viloplatser för pilgrimer, toaletter på lagom avstånd och vatten här och där! Misstänker att det såg annorlunda ut på Koba Dashis tur.