Oavsett om det gäller planteringar inomhus eller utomhus är det morsan som regerar! Plankpojken har ingen naturlig talang för trädgårdsskötsel och måste erkänna att jag hellre fäller en gran än ansar rosor :o) Till detta har man ingen större nytta av farsan ens, han ser inte att det på bilden är två olika buskar som växer in i varandra.
I vår familj är det ju som sagt morsan som är den som kan det här med blommor. Hennes växter inomhus blommar, ibland tror jag att de blommar oavsett om det är blommande växter eller inte ;o) Det är även hennes förtjänst att morsan och farsan har en fin och blommande trädgård på landet...en sån där som plankpojken önskar sig :o) Det värsta med att få till en fin trädgård, som man kan beundra från hängmattan, är att det tar många år för trädgården att växa till sig! Morsan har påtalat detta ganska länge och för tredje året i rad har hon plockat frön från sina lupiner. Trots att plankpojken fått frön i tre år, är det första året de faktiskt har planterats... Morsan påtalade lite näsvist att de skulle blomma idag om jag planterat de frön jag fick för tre år sedan...efterklok är inte plankpojkens sätt att vara...snarare bryter vi ihop, grinar en skvätt och tar nya tag...
Så nästa sommar förväntar jag mig ett hav av lupiner som blommar nere vid vägen. Japp, har planterat dem där, så även förbipasserande kan få njuta ett ögonblick, beundra mina icke existerande trädgårdskunskaper och bli gröna i ansiktet av avund! För det enda som är grönt hos plankpojken, är naglarna vid väl valda tillfällen. Ett sådant tillfälle bjöd helgen på, en 40-årsfest :o) Så om det blir några lupiner kommande år får vi se...det kanske krävs några krafttag till :o)
Lautapoika on jo vuosia haaveillut kauniista kukkivasta puutarhasta, mutta ainoa mikä tällä tontilla kukkii on kesäpelto ja se kukkii omasta avusta :o) Lautapojalla kun ei ole vihreitä näppejä sitten ollenkaan, välillä voi olla vihreät kynnet jos on bileet tiedossa :o) Äiti on jo kolme vuotta tuonut lupiineita istutettavaksi ja ne on vihdoinkin saatu maahan. Tässä ei auta muu kuin istua odottelemaan lupiinipenkkiä jonka toivon kukkivan tulevana kesänä :o)
I vår familj är det ju som sagt morsan som är den som kan det här med blommor. Hennes växter inomhus blommar, ibland tror jag att de blommar oavsett om det är blommande växter eller inte ;o) Det är även hennes förtjänst att morsan och farsan har en fin och blommande trädgård på landet...en sån där som plankpojken önskar sig :o) Det värsta med att få till en fin trädgård, som man kan beundra från hängmattan, är att det tar många år för trädgården att växa till sig! Morsan har påtalat detta ganska länge och för tredje året i rad har hon plockat frön från sina lupiner. Trots att plankpojken fått frön i tre år, är det första året de faktiskt har planterats... Morsan påtalade lite näsvist att de skulle blomma idag om jag planterat de frön jag fick för tre år sedan...efterklok är inte plankpojkens sätt att vara...snarare bryter vi ihop, grinar en skvätt och tar nya tag...
Så nästa sommar förväntar jag mig ett hav av lupiner som blommar nere vid vägen. Japp, har planterat dem där, så även förbipasserande kan få njuta ett ögonblick, beundra mina icke existerande trädgårdskunskaper och bli gröna i ansiktet av avund! För det enda som är grönt hos plankpojken, är naglarna vid väl valda tillfällen. Ett sådant tillfälle bjöd helgen på, en 40-årsfest :o) Så om det blir några lupiner kommande år får vi se...det kanske krävs några krafttag till :o)
Lautapoika on jo vuosia haaveillut kauniista kukkivasta puutarhasta, mutta ainoa mikä tällä tontilla kukkii on kesäpelto ja se kukkii omasta avusta :o) Lautapojalla kun ei ole vihreitä näppejä sitten ollenkaan, välillä voi olla vihreät kynnet jos on bileet tiedossa :o) Äiti on jo kolme vuotta tuonut lupiineita istutettavaksi ja ne on vihdoinkin saatu maahan. Tässä ei auta muu kuin istua odottelemaan lupiinipenkkiä jonka toivon kukkivan tulevana kesänä :o)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar