Farsan har markerat för taklagsfest

Ett dygns semester i klackskor i storstaden gav farsan gott om tid o jäklas. Vid hemkomsten hade han hängt upp kvasten i taknocken för att uppmärksamma mig på att det är dags för taklagsfest. Ni som följt våra bravader minns kanske att jag avvaktat tills det faktiskt vankas för tak och det är på gång, Kvasten är återfunnen vilket betyder att jag kan hänga på gänget till blåkulla nästa år!

Som jag redan nämnt så hade farsan en del att anmärka på om plankpojkens initiativ medans han var en vecka i storstaden. Tydligen så har plankpojken spikat upp spikblecken lika rakt som han pinkar springandes. Jag tycker egentligen inte att det gör så mycket eftersom de inte syns när innertaket är på. Farsan håller med men uttrycker att det sticker i ögonen eftersom man vet att de är på sniskan. Även farsan har glömt vår överenskommelse,för han sa inte ett ord om att jag dansat på takstolarna utan en partner.

Sågen hade farsan fixat utan vidare diskussioner.

Däremot tyckte han att jag gjort ett bra jobb med veden under veckan, men de var inte staplade på rätt sätt. Då kan jag tala om för er att björkved ska staplas med barken nedåt för att torka ordentligt. vi kom överens om att jag inte behöver stapla om några kubik ved...utan det löser sig ändå. Solen skiner i Dalaskogarna!

Som sagt, plåttaket är på gång och min finska ledarstil har redan fått ett par törnar. Efter veckans missöden fick plankpojken inte tjänsten som plåtnisse utan degraderades till skogen och mer jobb med veden. Farsan och morsan vill också ha värme i sin stuga i vinter. Borta är de långa arbetsdagarna och rasterna är tillbaka. Farsan och jag har till och med vilat på lunchen som min mormor var förespråkare för när hon levde. Vilar man inte på maten så tror den att den hamnat i magen på en tiggare.

Raksalla on taas täysi meno päällä. Kun tulin takaisin pääkaupungista niin harja löytyi katolta harjakaisten merkiksi. Pakko ne on pitää lähiaikoina kun faija on alkanut laittamaan peltikattoa. Ilman mutinoita ei lankkupoika päässyt viikon töistä. Oli niin paljon mutisemista että sahan loukkuun jääminen meni faijalta ohi kokonaan. Kynnet mitkä olin raksalle naulannut oli faijan mielestä sen verran vinot että oltaisi kusten juostu. Vaikka ne ei tule valmiissa talossa näkymään, faijan mielestä pistää silmään kun sen tietää että ne on vinossa. Lankkupoika oli raksalla hyvin nöyrä tänään eikä pahemmin käyttänyt suomalaista tyyliä johtaa raksaa. Faija on meinaan myös huomauttanut halkokasasta jossa koivut tarvisi pinota tuohet alaspäin, jotta halot kuivaisi. Ei toki tarvinnut uusia parin päivän työtä kun faija meinasi että kyllä se siitä kuivaa kumminkin. Lankkupoika tietää seuraavalla kerralla miten tarvisi tehdä... Niin kuin jo mainitsin faija on tehnyt peltikattoa ja lankkupoika ei saanut tällä kertaa töitä peltipoikana. Lankkupoika sai nöyränä kaverina jatkaa puuhia halkojen teossa. Rastit on yhdessä vietetty ja on jopa pidetty ruokalevot. Mummo sano aina kun eli että jos ruuan päälle ei lepää niin se luulee että on joutunut kerjäläisen mahaan!