Att bo i obygden medför arbete på tider på dygnet som man inte visste existerade när man bodde i en bostadsrättstvåa i förorten. Farsan är lindad runt mitt lillfinger, kan jag gott erkänna för den som inte redan förstått det, betyder i klarspråk, om en propp gick i lägenheten så ringde jag farsan. Det sorgliga är att detta inte bara är en bra historia på bloggen utan finskans pinsamma erkännande om att vara något bortskämd och lite charmigt korkad. När jag sedan talade om att jag ska köpa ett sommarhus var föräldrarnas respons positiv. När jag berättade att jag skulle bo i sommarhuset med mulltoa och gråvatten, tog det lite längre tid innan de förstod mitt senaste infall. Insikten om ett nytt liv och nya äventyr fick jag under min pilgrimsvandring i Spanien. Några år senare, efter att ha installerat en trekammarbrunn och vattentoalett har jag fortfarande dagar då jag tänker: "Vad f...n tänkte jag på egentligen när jag vandrade genom Riojas vingårdar?
De här dagarna kommer framförallt när jag inser att jag tidigt en lördagmorgon ska ut och hugga ved för att värma huset till kommande vinter. Hade jag bott kvar i förorten hade jag troligtvis nyss krupit till kojs efter en trevlig afterwork där man snackat om lite jobb, tagit en drink, löst samhällets socioekonomiska problem, tagit en drink till, tills man kommit till insikten om att man var för lurig under fötterna för att ta nattbussen, för snacksalig för att ta taxi, ja då återstod bara att ringa farsan som fyllechaffis. Vilket enastående lätt och bortskämt förortsliv.
Planering krävs om man ska bo i skogen och det är någonting som kommer till en med åren. Bor man dessutom i Dalaskogarna får man vänja sig vid att man ska ha drösar med ved för att klara flera veckors extrem kyla som återupprepas vinter efter vinter. Det är mörkt på morgonen när man åker till kontoret, det är mörkt när man kommer hem och man får en ljuslykta i julklapp från jobbet med ett personligt rim av chefen som önskar en värme i huset. Dessutom borde man ha förutsett på morgonen att pelletskaminen borde ha sotats av och att 1 dm snö på morgonen var helt ok att passera med bilen, men att den andra dm som skulle falla under dagen skulle jäklas med en på kvällen.
Träden ska avverkas till meterved, som är lagom bitar för att torka. Sedan ska de fraktas till ett bra ställe så de får torka till kommande vinter. Efter torkning ska jag frakta dom till ladan som för tillfället är vedbod, där de ska sågas i lagom klabbar till kaminen. Här ska jag uttrycka min extrema tacksamhet till farsan som hittat en bra såg till ett bra pris som komplement till yxan.
Sedan när klabbarna är klara är det bara o värma på både hus och Sauna. Som njutning så går Saunan varm hos mig minst fem gånger i veckan. Finska som jag är, behövs en rejäl Sauna för att man ska bli ren och fin och naturligt rosig om kinderna... Tre dagars arbete i skogen resulterade i fyra dagars träningsvärk som krävde thaimassage som lindring. Lediga eftermiddagen från kontoret följdes upp i hängmattan med solbränna från vårsolen och en bra bok. Jag tog ett glas rött och tuggade i mig ett par praliner bara för att fira att Sverige fått en ny prinsessa. Till saken hör att vi finnar älskar Sveriges kungligheter. Kom även till insikten att man inte kan ha det mycket bättre än vad jag har det. Bilden nedanför talar om vad jag vaknar till varje morgon. Det är värt allt arbete för att inte hänga med i snacket om TV-utbudet på fikat på jobbet. För vad som går eller har gått senaste tre åren har jag taskig koll på, men jag vet att livet från förortstvåan till skogen har bara gjort mitt liv bättre :o) Sen fredagkväll, klockan närmar sig 22 och om några timmar börjar en ny arbetsdag i skogen.
Asua Tukholman lähistössä oli aika helppoa elämää. Perjantaisin töitten jälkeen mentiin parille ja paranneltiin mailmaa. Muutto metsään on muuttanut elämää perusteellisesti. Enää ei niin vaan mennä oluelle ilman että tarvitsee miettiä miten saisi talon lämpöiseksi tulevana talvena. Ei riitä lämmittäminen, puut tarvitsee hakea metsästä, palotella kuivaamaan ja sitten sahata sopiviksi haloiksi. Tehtävää riittää ja mitä telkussa on näytetty viimiset kolme vuotta on mulle mysteeri. Se minkä tiedän että nykyisen työleirin kestää mielellän kun saa herätä joka aamu kauniiseen auringonnousuun järven yli. Tällä tavalla minä saan palasen Suomen tuhansien järvien maasta ja tunnen olevani kotona joka päivä, myös ruotsissa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar