Tung dag för plankpojken

Under veckan har byggställningarna byggts upp och man har kunnat börja ana att det är något på gång. Sedan kom helgen och tio timmar på bygget har fått det att börja likna ett hus. Plankpojken har fått slita hårt, det har varit två tum två ena gången och två tum fyra andra gången. Det här med byggmått är lite överkurs för entusiastiska nybyggare. Jag förstår inte varför adjektiv som kort, lång, smal och tjock planka inte fungerar inom byggbranchen. Det är kända mått för en brud i sin bästa ålder som är skolad inom service och omsorg.

Plåtslagarfarsan å andra sidan har stenkoll på det mesta och ni läsare får inte berätta att jag sagt det högt med en stolt klang i rösten. Som jag redan sagt tidigare, så pratar vi finnar inte om våra känslor högt. Istället så säger vi: "En bra dag på bygget idag, vi ses imorgon i gryningen". Svälj stoltheten, tänkte jag under fikapausen och frågade rakt ut varför en plåtslagare har koll på höjd och bredd på plank. Kan man tänka sig nåt annat svar än att farsan har en historik på sågen i hembygden, som anställde det mesta och dessutom en kortare karriär på brädgård. Det är bara att svälja och inse att farsan gjort det mesta. Jag kan dock lugna er med att jag inte hade modet att fråga farsan om han anställdes på sågen som yrkeskunnig, icke yrkeskunnig eller en som aldrig skulle lära sig yrket.

Något orolig över den misslyckade satsningen till OS 2012 som både jag och farsan gjorde för några veckor sedan så var jag tvungen o fråga om han skruvat fast stegen innan han började klättra. Det är inte en fråga man ställer till en yrkesman som klättrat på det mesta de senaste 40 åren.

Mitt under hantlangandet av plank ropar farsan på mig och frågar om jag törs kliva upp på byggställningen. Farsan skulle bara veta vad jag varit med om under mina vandringar i Europa tänkte jag, men sa högt: "Det funkar nog". Stolt som en,  "nästan timmerman", i tanken, klättrade jag upp på taket. Belöningen blev att farsan ville att jag skulle stå som TYNGD, så att han inte skulle ta en ny misslyckad satsning på OS 2012. Ordern blev: "Flytta inte på dig, då störtar jag". Jag utförde uppdraget med all bravur, ingen trillade, men jag var något vingklippt, eller är det bara jag som tycker att jag borde få lite mer ansvar i detta bygge som skall bli mitt hus?

Efter tio timmars dagsarbete med timmermannen,  tog jag ett kvällspass för att jag måste, som ägare till ett vedeldat hus och lite för att imponera på farsan som kommer åter till bygget imorgon. Veden inför vintern är fixad, men jag behöver fortfarande lära mig måtten på planken för att inte riskera en ny utvisning från bygget. Nytänkande krävs, så det blir nog även ett nattpass med måttstocken och blyertspennan i handen och lite organisationsförmåga. En utmaning i sig då kollegorna på kontoret alltid vill göra en "make-over" på mitt rum. Jag ser nattpasset som en räddning. Annars återstår bara ett alternativ och det ärt att ge upp framtiden som timmerman. Då återstår bara att krypa in i den lilla svarta, kliva i stiletterna och hitta en viking som annonserat efter en hemmafru.