När jag flyttade till Dalaskogarna från betongen bytte jag inte bara bort bilköer och stadsljud mot lugnet på landet och suset av vinden. Jag bytte även ut stressade grannar i hissen mot nya grannar i skogen. Jag delar min gård med kronhjort, rådjur och älg som betar på sommarängen på min baksida. Jag har bäver i sjön och en rävfamilj som visar sig då och då. Året om får jag vakna till fågelsång och vildsvin har varit på besök för ett par midsomrar sedan. Vargen har smugit runt huset under våren och lämnat spillning efter sig. Ny tillskottet i min familj är en brunbjörn som knatade i skogsbrynet här om morgonen. Jag hade inte kameran till hands men var på kvällen ute med farsan och min björnjägare till katt och kikade på spåren.
Zack har övervakat bygget noggrant och har nog tyckt att både plankpojken och timmermannen haft lite väl mycket "egentid" på sistone. Det här med att saker och ting tar tid på bygget har man fått lära sig som nybyggare. Saker och ting blir inte alltid som planerat. Ni som följt bloggen tidigare kommer kanske ihåg mina egna initiativ till att gräva ett dike för att dra ny el till Saunan och utedasset. Ett projekt som inte var helt färdigdiskuterat med farsan. En dag då jag kom från jobbet hade farsan breddat diket med traktorn. Behöver jag ens nämna att diket breddades längre bort från dasset...
Jag kan dock lugna er med att kampen om kristallkronan inte är klar utan diskussionen har bara kommit till halvlek. För att ytterligare påminna er om varför Saunan behöver ny el är för att farsan som varit en 08 en längre tid har behövt lite traktorträning. Denna träning har krävt sina offer och traktorn har suttit fast lite här och där på tomten :o) Så var även fallet denna gång. Grävandet tog en timme och sedan tog det en halv dag att dra upp traktorn från diket.
Som ni ser så är traktorn uppe igen och vi har återupptagit byggandet. Vädret har ställt till det lite med både regn och blåst de senaste veckorna. Vi trodde på sol ett par dagar så att takstolarna skulle komma på plats, men vädergudarna gav oss ihållande regn. Är det bara jag som tycker att vädret var mycket bättre på den tiden då den presenterades av vår husgud Polman.
För en plankpojke som drömmer om ett snyggt men lite stabilt hus trodde jag att fyra dagars arbete resulterat i att takstolarna var på plats och att vi under denna helg skulle börja smälla på plåt. Tji fick jag, för farsan konstruerade en smart lösning för att vi även skulle kunna jobba regniga dagar. Fyra dagars arbete resulterade i en ny provisorisk stomme till presenningen, så att man även kunde jobba under regniga dagar. Smart tänkte jag, tills insikten om att både jag och farsan har VILAT under höstrusket och presenningen har hittills inte fyllt sitt syfte :o)
Delar till takstolarna har dock tillverkats under carporten som blivit snickeri under hösten. Synd om bilen, kan tyckas, men ingen fara eftersom husägaren avverkar bilar lika ofta som trosorna byts. Är jag inte ute och åker på havreåkern så smäller jag ihop med Bambi på skogsvägarna. Därav blir arbetsdagarna lite längre eftersom bilen har klippkort på verkstaden och jag får snällt promenera till och från jobbet!
Under helgen har arbetet fortskridit som planerat och takstolarna har börjat ta form. Ett dags arbete återstår för "finjusteringar" som farsan kallar det och sedan är det dags för att börja lägga tak. Farsan berättade idag att taklagsfesten, åtminstone del 1 av den kommer att hållas under hösten. Då ska det firas att taket på tillbyggnaden är på plats. Del 2 av festen kommer när hela taket är på plats. För mig låter det som att farsan vill ha ett par extra vilodagar och ett par goda anledningar till att ställa till med fest. Även här kan man säga att äpplet inte faller långt från päronträdet.
Jag har under dagen känt mig lite överflödig, med tanke på allt som hänt har nog farsan varit lite orolig för att släppa mig lös på takställningarna. Idag fick jag dock förtroendet att klättra upp för att ta en bild till bloggen. Till saken hör att efter våra volter gjorde jag och farsan en överenskommelse om att ingen av oss är på taket om den andra inte är på plats. Frågan som man ställer sig är om någon av oss egentligen håller dealen. Det händer grejer på bygget när jag är på jobbet nämligen. Envishet är något som vi båda är kända för, det sköna är att jag kan i alla fall skylla på att min har jag ärvt från farsan. På tal om envishet hade vi idag en diskussion om vem som lämnat arbetshandskarna i regnet. Det var bara att erkänna, Zack gick inte att skylla på denna gång heller. Han har ju fyra tassar.
Trots att vi gjort stora kliv på bygget idag så har vi hunnit fika också. Under fikat så har vi självklart pratat om mina grannar, Nasse, Bambi, Hälge och Puh. Farsan berättade om vargskräcken i Finland på 1800- talet som resulterade i att vargen under några år på sekelskiftet var utrotad i Finland. Under åren 1880-82 tog vargen 22 barn i Åbo län. 21 dödades och ett barn skadades svårt. Tsaren i Ryssland kontaktades som skickade nio lukascher till Finland. Lukaschen är en yrkesjägare som är specialiserad på att jaga varg. Tillsammans med 15 gardister gav de sig av på vargjakt i finska skogarna. Vargskräcken i Finland spreds ytterligare då staten införde en hundskatt. På landsbygden hade man inte råd med skatten och man tvingades göra sig av med hundarna som varnade när vargen närmade sig. Då vargen tog djur från gårdarna spreds skräcken ytterligare och detta resulterade i att man under åren 1878-1888 avlivade 1826 vargar i Finland. Om man vill läsa mer om detta så har Uno Godenhjelm skrivit boken "Minnen från vargåren i Åbo län 1880-82". Boken publicerades i Helsingfors 1891. Boken har använts som källa i många debatter även i riksdagsdebatten om vargen i Sverige.
Ett nytt liv och nya grannar. Jag tycker om mina nya grannar och ser fram emot att forsätta dela min gård med Nasse, Bambi, Hälge och Puh. Det är inte grannar som jag kan dela en flaska rött med men detta gör mig ingenting. Mer vin för mig samtidigt som jag får studera grannarna genom vardagsrumsfönstret. Man kan inte få det mycket bättre än vad jag har det nu!
Viikot on mennyt sateen ja tuulenpuuskien merkeissä. Raksalla ei ole paljon kolisteltu mutta faija on rakentanut pressulle kunnon suojat että syksyn mittaan pääse töihin sateisinakin päivinä. Viikonloppuna on kattotuolit löytänyt paikkansa ja pikkuhommien jälkeen aletaan rakentamaan kattoa. Viikolla takapihalla kävi karhu moikkaamassa. Ei tullut sen verran lähelle että olisi tullut lasille mutta tassunjäljet käytiin faijan kanssa myöhemmin kuvaamassa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar