Farsan hotar med att spika fast en borste i taknocken

Takstolarna är justerade och klara. Vad vi timmermän pratar om med varandra har inte så stor betydelse har jag insett. Gaffeljärnen stabiliserar takstolarna och skruvades på plats när jag inte var på bygget för att övervaka arbetet. Därför tänkte jag att det är lika bra att jag befordrar mig själv från plankpojke till timmerman. Ska jag vänta på en befordran från farsan lär jag behöva bygga ett par hus till.

Virke har hämtats till nya bron till Saunan. Den gamla bron har med åren ruttnat bort. Detta kommer att prioriteras eftersom man måste kunna trippa med stil både till och från Saunan. För tillfället så får man vara en lindansare för att ta sig över. Många karriärer har jag haft genom åren, precis som farsan, men lindansare blir jag aldrig.

Byggterminologin är fortfarande något av en utmaning för nybefordrade timmermannen. Gamla räven har sagt sitt igen och jag får väl korrigera lite. Farsan har berättat att man inte delar upp ett bygge. På byggen så pratar man om etapper. Etapp ett blir tak på nybyggnaden och gamla byggnaden fram till skorstenen. Etapp två blir att färdigställa taket under våren. Farsan passade även på att berätta för mig att om jag snålade med taklagsfesten och han som timmerman tycker att den blir försenad, då kan jag hitta en borste fastspikad på taket. Antar att även detta är en gammal finsk tradition. I Finland kallas taklagsfest för "harjakaiset" och där ska det enligt tradition bjudas på ärtsoppa och öl.

Niin kuin kuvista näkyy on kattotuolit paikoillansa ja seuraavaksi on sadekaton vuoro. Puita on myös haettu uudelle sillalle saunaan kun vanha oli mätä. Kyllähän saunaan tarvii päästä vaikka stileteillä jos tarve vaatii ja siinä ei väliaikainen lankku oikein tee tehtäväänsä. Faijakin taas irvisteli ja kertoi että jos harjakaiset myöhästyy on tapana naulata harja ylösalaisin rakennuksen vesikaton päätyyn tilaajalle muistutukseksi. Faija kun on suunnitellut pitää kahdet harjakaiset, ensimmäiset syksyllä ja toiset keväällä kun peltikatto on aivan valmis. Epäillen että faija näkee harjakaiset sopivana syynä pariin vapaapäivään ja pääsyä muutamalle oluelle :o)

Bygget övervakas av hyresgästerna i skogen

När jag flyttade till Dalaskogarna från betongen bytte  jag inte bara bort bilköer och stadsljud mot lugnet på landet och suset av vinden. Jag bytte även ut stressade grannar i hissen mot nya grannar i skogen. Jag delar min gård med kronhjort, rådjur och älg som betar på sommarängen på min baksida. Jag har bäver i sjön och en rävfamilj som visar sig då och då. Året om får jag vakna till fågelsång och vildsvin har varit på besök för ett par midsomrar sedan. Vargen har smugit runt huset under våren och lämnat spillning efter sig. Ny tillskottet i min familj är en brunbjörn som knatade i skogsbrynet här om morgonen. Jag hade inte kameran till hands men var på kvällen ute med farsan och min björnjägare till katt och kikade på spåren.

Zack har övervakat bygget noggrant och har nog tyckt att både plankpojken och timmermannen haft lite väl mycket "egentid" på sistone. Det här med att saker och ting tar tid på bygget har man fått lära sig som nybyggare. Saker och ting blir inte alltid som planerat. Ni som följt bloggen tidigare kommer kanske ihåg mina egna initiativ till att gräva ett dike för att dra ny el till Saunan och utedasset. Ett projekt som inte var helt färdigdiskuterat med farsan. En dag då jag kom från jobbet hade farsan breddat diket med traktorn. Behöver jag ens nämna att diket breddades längre bort från dasset...

Jag kan dock lugna er med att kampen om kristallkronan inte är klar utan diskussionen har bara kommit till halvlek. För att ytterligare påminna er om varför Saunan behöver ny el är för att farsan som varit en 08 en längre tid har behövt lite traktorträning. Denna träning har krävt sina offer och traktorn har suttit fast lite här och där på tomten :o) Så var även fallet denna gång. Grävandet tog en timme och sedan tog det en halv dag att dra upp traktorn från diket.

Som ni ser så är traktorn uppe igen och vi har återupptagit byggandet. Vädret har ställt till det lite med både regn och blåst de senaste veckorna. Vi trodde på sol ett par dagar så att takstolarna skulle komma på plats, men vädergudarna gav oss ihållande regn. Är det bara jag som tycker att vädret var mycket bättre på den tiden då den presenterades av vår husgud Polman.

För en plankpojke som drömmer om ett snyggt men lite stabilt hus trodde jag att fyra dagars arbete resulterat i att takstolarna var på plats och att vi under denna helg skulle börja smälla på plåt. Tji fick jag, för farsan konstruerade en smart lösning för att vi även skulle kunna jobba regniga dagar. Fyra dagars arbete resulterade i en ny provisorisk stomme till presenningen, så att man även kunde jobba under regniga dagar. Smart tänkte jag, tills insikten om att både jag och farsan har VILAT under höstrusket och presenningen har hittills inte fyllt sitt syfte :o)

Delar till takstolarna har dock tillverkats under carporten som blivit snickeri under hösten. Synd om bilen, kan tyckas, men ingen fara eftersom husägaren avverkar bilar lika ofta som trosorna byts. Är jag inte ute och åker på havreåkern så smäller jag ihop med Bambi på skogsvägarna. Därav blir arbetsdagarna lite längre eftersom bilen har klippkort på verkstaden och jag får snällt promenera till och från jobbet!

Under helgen har arbetet fortskridit som planerat och takstolarna har börjat ta form. Ett dags arbete återstår för "finjusteringar" som farsan kallar det och sedan är det dags för att börja lägga tak. Farsan berättade idag att taklagsfesten, åtminstone del 1 av den kommer att hållas under hösten. Då ska det firas att taket på tillbyggnaden är på plats. Del 2 av festen kommer när hela taket är på plats. För mig låter det som att farsan vill ha ett par extra vilodagar och ett par goda anledningar till att ställa till med fest. Även här kan man säga att äpplet inte faller långt från päronträdet.

Jag har under dagen känt mig lite överflödig, med tanke på allt som hänt har nog farsan varit lite orolig för att släppa mig lös på takställningarna. Idag fick jag dock förtroendet att klättra upp för att ta en bild till bloggen. Till saken hör att efter våra volter gjorde jag och farsan en överenskommelse om att ingen av oss är på taket om den andra inte är på plats. Frågan som man ställer sig är om någon av oss egentligen håller dealen. Det händer grejer på bygget när jag är på jobbet nämligen. Envishet är något som vi båda är kända för, det sköna är att jag kan i alla fall skylla på att min har jag ärvt från farsan. På tal om envishet hade vi idag en diskussion om vem som lämnat arbetshandskarna i regnet. Det var bara att erkänna, Zack gick inte att skylla på denna gång heller. Han har ju fyra tassar.

Trots att vi gjort stora kliv på bygget idag så har vi hunnit fika också. Under fikat så har vi självklart pratat om mina grannar, Nasse, Bambi, Hälge och Puh. Farsan berättade om vargskräcken i Finland på 1800- talet som resulterade i att vargen under några år på sekelskiftet var utrotad i Finland. Under åren 1880-82 tog vargen 22 barn i Åbo län. 21 dödades och ett barn skadades svårt. Tsaren i Ryssland kontaktades som skickade nio lukascher till Finland. Lukaschen är en yrkesjägare som är specialiserad på att jaga varg. Tillsammans med 15 gardister gav de sig av på vargjakt i finska skogarna. Vargskräcken i Finland spreds ytterligare då staten införde en hundskatt. På landsbygden hade man inte råd med skatten och man tvingades göra sig av med hundarna som varnade när vargen närmade sig. Då vargen tog djur från gårdarna spreds skräcken ytterligare och detta resulterade i att man under åren 1878-1888 avlivade 1826 vargar i Finland. Om man vill läsa mer om detta så har Uno Godenhjelm skrivit boken "Minnen från vargåren i Åbo län 1880-82". Boken publicerades i Helsingfors 1891. Boken har använts som källa i många debatter även i riksdagsdebatten om vargen i Sverige.

Ett nytt liv och nya grannar. Jag tycker om mina nya grannar och ser fram emot att forsätta dela min gård med Nasse, Bambi, Hälge och Puh. Det är inte grannar som jag kan dela en flaska rött med men detta gör mig ingenting. Mer vin för mig samtidigt som jag får studera grannarna genom vardagsrumsfönstret. Man kan inte få det mycket bättre än vad jag har det nu!

Viikot on mennyt sateen ja tuulenpuuskien merkeissä. Raksalla ei ole paljon kolisteltu mutta faija on rakentanut pressulle kunnon suojat että syksyn mittaan pääse töihin sateisinakin päivinä. Viikonloppuna on kattotuolit löytänyt paikkansa ja pikkuhommien jälkeen aletaan rakentamaan kattoa. Viikolla takapihalla kävi karhu moikkaamassa. Ei tullut sen verran lähelle että olisi tullut lasille mutta tassunjäljet käytiin faijan kanssa myöhemmin kuvaamassa.

Tung dag för plankpojken

Under veckan har byggställningarna byggts upp och man har kunnat börja ana att det är något på gång. Sedan kom helgen och tio timmar på bygget har fått det att börja likna ett hus. Plankpojken har fått slita hårt, det har varit två tum två ena gången och två tum fyra andra gången. Det här med byggmått är lite överkurs för entusiastiska nybyggare. Jag förstår inte varför adjektiv som kort, lång, smal och tjock planka inte fungerar inom byggbranchen. Det är kända mått för en brud i sin bästa ålder som är skolad inom service och omsorg.

Plåtslagarfarsan å andra sidan har stenkoll på det mesta och ni läsare får inte berätta att jag sagt det högt med en stolt klang i rösten. Som jag redan sagt tidigare, så pratar vi finnar inte om våra känslor högt. Istället så säger vi: "En bra dag på bygget idag, vi ses imorgon i gryningen". Svälj stoltheten, tänkte jag under fikapausen och frågade rakt ut varför en plåtslagare har koll på höjd och bredd på plank. Kan man tänka sig nåt annat svar än att farsan har en historik på sågen i hembygden, som anställde det mesta och dessutom en kortare karriär på brädgård. Det är bara att svälja och inse att farsan gjort det mesta. Jag kan dock lugna er med att jag inte hade modet att fråga farsan om han anställdes på sågen som yrkeskunnig, icke yrkeskunnig eller en som aldrig skulle lära sig yrket.

Något orolig över den misslyckade satsningen till OS 2012 som både jag och farsan gjorde för några veckor sedan så var jag tvungen o fråga om han skruvat fast stegen innan han började klättra. Det är inte en fråga man ställer till en yrkesman som klättrat på det mesta de senaste 40 åren.

Mitt under hantlangandet av plank ropar farsan på mig och frågar om jag törs kliva upp på byggställningen. Farsan skulle bara veta vad jag varit med om under mina vandringar i Europa tänkte jag, men sa högt: "Det funkar nog". Stolt som en,  "nästan timmerman", i tanken, klättrade jag upp på taket. Belöningen blev att farsan ville att jag skulle stå som TYNGD, så att han inte skulle ta en ny misslyckad satsning på OS 2012. Ordern blev: "Flytta inte på dig, då störtar jag". Jag utförde uppdraget med all bravur, ingen trillade, men jag var något vingklippt, eller är det bara jag som tycker att jag borde få lite mer ansvar i detta bygge som skall bli mitt hus?

Efter tio timmars dagsarbete med timmermannen,  tog jag ett kvällspass för att jag måste, som ägare till ett vedeldat hus och lite för att imponera på farsan som kommer åter till bygget imorgon. Veden inför vintern är fixad, men jag behöver fortfarande lära mig måtten på planken för att inte riskera en ny utvisning från bygget. Nytänkande krävs, så det blir nog även ett nattpass med måttstocken och blyertspennan i handen och lite organisationsförmåga. En utmaning i sig då kollegorna på kontoret alltid vill göra en "make-over" på mitt rum. Jag ser nattpasset som en räddning. Annars återstår bara ett alternativ och det ärt att ge upp framtiden som timmerman. Då återstår bara att krypa in i den lilla svarta, kliva i stiletterna och hitta en viking som annonserat efter en hemmafru.

Kristallkronan följer med upp i björken

När man köper ett gammalt hus får man räkna med att det finns en massa bråte lite här och där och elsladdar har dragits lite hur som helst. Lösningen har varit att dra ut en sladd och kolla av vad som släcks eller stängs av. Resultaten har inte alltid varit strålande, ibland har det tagit en dag innan man insett att man dragit ur sladden till vattenpumpen :o) Då gäller det att hitta just den sladden man drog ut tidigare för att få sig en dusch!

Jag har under dagen påbörjat med eländet då timmermannen/ byggmästaren tagit ledigt från bygget. Initiativrikt, men har åtminståne hållit mig på behörigt avstånd från bygget. Eftersom det legat sladdar jämte marken och hängt i björkar har jag idag grävt en 40 cm djup gång från ladan till Saunan för att få ner elledningarna i backen. Saunan har nämligen varit mörk och mysig sedan i våras då traktorn fastnade och kapade ledningarna. Sauna är ett internationellt namn för det som ni svenskar kallar bastu.

Man skulle kunna tro att byggmästaren kommer att vara mycket imponerad över mitt hårda dagsverke. Då kan jag berätta att det inte är så säkert. Jag tog nämligen ett snabbt beslut om att flytta diket till elledningen mitt från ladan eftersom jag även vill dra el till utedasset. Som ni redan förstår, så har detta diskuterats med farsan tidigare! Jag kommer med ideér som ska försköna bygget. Det finns ju ingen poäng i att bygga själv och från grunden, om man inte bygger som man vill ha det. Ofta så kommer innovativa jag med en massa strålande ideér vilka oftast resulterar i att farsan säger: "Kåkfa-an ska väl stå också, man kan inte bygga ett hus av bara fönster". Våra prioriteringar har med andra ord vissa skillnader. Farsan bygger en stabil bunker som t om ska hålla ryssarna på utsidan, medans jag vill ha ett hus som står lite stadigt och är mycket snyggt.

Alla vet väl att vi finnar har en inbyggd rädsla för att stora stygga ryssen ska komma igen. Ganska intressant eftersom det för inte så länge sedan har diskuterats i Finland om vi behöver vara oroliga för gasledningen, som ska byggas mellan Ryssland och Tyskland och som ska byggas genom finskt territorium. På puben i Finland diskuterades detta över ett par öl, medans politikerna snabbt gick ut och dementerade att detta inte skulle behandlas som en politisk fråga och det fanns ingen oro för finska nationens säkerhet. I finska morgontidningen, Helsingin sanomat kunde man så sent som 1 maj 2011 läsa att Finland pressats till att ta snabba beslut om att bygget skulle godkännas av miljöskäl och att "tonen varit hård bakom kulisserna". Sanningshalten i detta får man dra sina egna slutsatser om då artikeln ska baseras på information från Wikileaks.

För att återgå till bygget så kan ni se att utedasset har fixats invändigt. Ni ser att de svenska kungligheterna har fått plats i ett finskt utedass i svenska Dalamarker. Inte så konstigt egentligen eftersom de förgyller många utedass i Finland också.  Svenska kungligheter har en plats i finska hjärtan och det fanns inte ett torrt öga i mitt Finland då bröllopet gick av stapeln förra sommaren (Jag är antagligen den enda finnen som missade spektaklet eftersom jag var och klättrade i berg på Korsika när bröllopet gick av stapeln).

Som ni ser, ett fint litet utedass som dock saknar pricken över i:et. Självklart ska det hänga en kristallkrona i taket! Detta håller dock byggmästaren inte med om, men jag tror att han kan omvändas med ett par krokodiltårar. Han är ju min farsa också, så när inte argumenten räcker får man ta till de fula knepen. Han är ju lindad runt mitt lillfinger, även om han har svårt för att erkänna det....

Han får sin stabila bunker utan så mycket ljus som jag vill ha och jag får min kristallkrona i utedasset är tanken (Tänk själv vad njutbart, farsan sitter på dasset och skenet från kristallkronan återspeglas i hans numera gråstänkta polisonger! Morsan kommer bli nykär på nytt...). För ska vi vara helt ärliga så är det ganska nice med ett stabilt sovrum. Kommer ryssen och det börjar dofta Borsh, som är en rysk soppa som är baserad på kål och rödbetor, så tar den här finnen med sig stiletterna i handen och kristallkronan under armen och klättrar upp i en stabil björk. Vi har nämligen ett ordspråk i Finland som säger: "Man ska inte äga mer än man kan ta upp i en björk)!

Plankpojken avancerar - igen

Som synes, bygget är igång och timmermannen mår prima, trots den stenhårda och inte så lyckade satsningen på OS 2012. Bygget med bärlinorna har fortsatt enligt planerna och jag har fått langa plank till mästaren. "Hämta en två tum fyra", lät det från blivande sovrumstaket. Glad i hågen kom plankpojken tillbaka med en två tum femma, vände sig misslyckad tillbaka och insåg att plankan antagligen skulle vara både tunnare och smalare. Jag bytte plankan till en något tunnare och hittade rätt på andra försöket. Solen har skinit idag så tänkte ta av mig handskarna för att klia mig lite i huvudet. Farsan kontrade snabbt med att att vi använder råsågat plank, så på med handskarna, vi är ju inte vilka hemmafixare som helst, vi bygger ju faktiskt hus.

Lärdomen i detta är att farsan och jag har ohyvlad, även kallad råsågad plank som inte håller måtten på millimetern. Detta betyder att när bärlinan ska på plats kan man behöva använda yxan för att justera lite. Nuförtiden på byggen så använder man planhyvlad plank på byggen eftersom de håller måtten på millimetern och inte behöver justeras. Snurrade fort i plankpojkens skalle och den givna frågan var att "Varför använder vi råsågad plank och inte planhyvlad plank på bygget?" Svaret från farsan var att planhyvlat använder dom som är rädda för att få en sticka i fingret och har tummen mitt i handen....sedan så är det något dyrare men dock tidsbesparande att använda planhyvlad plank (men detta har inte jag skrivit utan katten).

Långt kom vi i varje fall och bärlinorna var på plats, men det var inte allt som hände idag. Jag har även fortsatt slå sommarängen och visar här den baskiska tekniken :) Jag vill även flagga för något annat intressant på bilden...nämligen plankpojkens avancemang från "dom som aldrig kan lära sig yrket" till "dom som det finns hopp om", Farsan kom med ett par arbetsbyxor åt mig idag. Jobbar man på bygge ska man vara rätt klädd!

Självförtroendet är på topp och jag tänker att det blir gott o ta helg.

Ingen utvisning för plankpojken

På byggen händer det och sker, jag har lärt mig att allt inte går enligt planerna varje dag. Samtidigt så är det en del av tjusningen med att bygga sitt egna bo från grunden. Två sega finnar har åstadkommit massor idag efter att båda testat på sporten gymnastik. Trots att OS 2012 närmar sig med stormsteg så kan nog finska landslaget inte förvänta sig någon förstärkning från mig och farsan. Inte för att jag vill påstå att vi är helt kassa, en bula och lite muskelvärk till trots, är främsta orsaken till uteblivet kval att bygget drar ut på tiden. Efter gymnastikhoppen så har både timmerpojken och plankpojken tagit en ofrivillig vila, men nu är allt som det ska vara igen och bygget är igång.

Då timmermannen slog en volt dagen innan plankpojken föll uppdraget på att skydda bygget på mig. Lite naggad i kanterna efter tidigare initiativ tog jag ordentliga order innan jag satte igång med arbetet. Resultatet ser vi här. Trots att försöket varit gott så uteblev det önskade resultatet. Bygget är blött. Fördelen är att om finnarna behöver tillskott till OS så har vi båda möjligheten att satsa på simhopp. Vi har kliat oss i huvudet, tagit några "konstnärliga pauser" och insett att det är bara att jobba på. Fort på med ett tak så vi kan börja få en torr grund. Några minusgrader hindrar inte att väggar kan sättas upp, trots att plankpojken i största hemlighet sett fram emot en lång vintervila.

Jag och farsan har tänkt lite olika kring fortsatta bygget i vinter. Min byggkunskap gav plats för vintervila genom lite isoleringsjobb och en ordentlig presenning inför vintern. Trots att vi diskuterat kärleksfullt med varandra senaste dagarna, så är det en underdrift att säga att vi inte har delat åsikterna om att stänga bygget inför vintern. Farsan har varit tydlig med att taket ska på och envisa plankpojken har fått ge med sig, trots välplanerad kvinnlig manipulation. I helgen kom fantastiska vänner från lite här och var i landet som har fixat ved inför vintern. Trots ihärdiga försök till  "byggvila" så vakade timmermannen bygget med bestämd blick om att inget skulle stängas igen. En styrka hos finnen är envishet, en annan är att veta när man ska ta till reträtt. Jag valde reträtt och farsan vann denna strid, denna gång. Timmermannen uppskattade hjälpen, men så fort bilarna svängde bort från gården så var han på taket. Misstänker dock att han ser fram emot en jäkla taklagsfest, kommer troligtvis hållas snabbare än vi tror :o)

Efter att plankpojken langat plank till det som kom att bli bärlinan var det dags att ta itu med att slipa lien och slå sommarängen. I Baskien, i norra Spanien har man gjort en krafttävling där detta ingår som gren. Jag fick möjligheten att studera tekniken 2007 i Navarra under min pilgrimsvandring genom Spanien. God nytta hade jag idag, men känns inte heller som en sport för mig inför nästa OS. Hemligheten i tekniken ligger i att man ska ha låg tyngdpunkt och rörelsen ska komma från benen och höften. Inte ryggen. Imorgon när jag vaknar kommer träningsvärken troligtvis påminna mig om jag använt rätt teknik. Tog det säkra före det osäkra och förebyggde muskelvärken med en het Sauna. dagens lärdom är att det tidsmässigt inte är värt att ta genvägar på ett bygge, man inser sina misstag och gör aldrig om dom. Idag var både timmermannen och plankpojken rörande överens om att det var skönt att vara tillbaka där vi hör hemma...på byggställningen!

Tänään on raksalla hommat jatkunut muutaman viikon loman jälkeen. Faija ja minä ollaan kummatkin yritetty Suomen maajoukkueeseen voimistelussa OS 2012. Matka on vielä pitkä superkuntoon niin päädyttiin jatkaa raksahommissa. Tasakertaa on jatkettu ja puut on ystävien avulla hoidettu talveksi. Paras kaikesta, lankkupoika ei joutunut jäähylle!