Målning av gavelbrädor

 

Hårt slit har det varit för farsan att färdigställa taket. Lite tid för eftertanke blev det och farsan berättade en och annan historia från sin lärlingstid som plåtslagare. Bland annat var det handledaren som fick väcka grabbarna på morgonen, genom att knacka med en tumstock på sovrumsrutan. Tiderna och sätten har ändrats, annars är allt sig likt...Nu är det plankpojken som väcker farsan genom att tuta på biltutan när hon passerar på väg till jobbet :o)

 

Kortsidan av huset har farsan hunnit täcka inför vintern, det blir ingen panel innan våren kan vi konstatera. Det finns ett och annat viktigare att prioritera innan kylan kommer. Trots att gaveln ser lite luftig ut har farsan lovat att plankpojken ska slippa frysa i vinter.

 

 Septembervädret var perfekt i lördags och solen sken hela dagen. Vädret var fortfarande såpass varmt att plankpojken kunde måla gavelbrädorna till huset. Gavelbrädan kallas även för vindskiva eller vindskida och man fäster den på takets gavelsprång, d v s den delen av taket som skjuter ut över husets gavel. Vindskidan skyddar husgaveln och takbeläggningen mot vinden. Hustak som är gjorda av takpannor är mer utsatta, då vinden kan få fäste under pannorna och blåsa bort dem från taket.

 

 Som vanligt var chefen med och övervakade arbetet så det blev ordentligt gjort. I många hus beklär man gavelbrädorna i plåt, då det kan vara svåråtkomligt att underhålla dem. Inte här dock, utan de har målats vita med gammal hederlig slamfärg. Underhållet blir ett senare bekymmer :o) Gavelbrädorna kommer troligtvis inte på plats innan vintern, men plankpojken är inte speciellt rädd för höstvindarna. Har ju fortfarande byns snyggaste plåttak och med tanke på att det är farsans hantverk, är det inte bara snyggt, det är jäkligt stabilt också!! Bygget går framåt, sakta men säkert och som farsan säger: "Om man inte lär sig annat av att bli äldre så är det att gå lite långsammare"!

Niinkuin lautapoika jo on maininnut on katto valmis! Lauantain kesäsää antoi faijalle aikaa pohtia menneitä ja ihailla lopputulosta. Pari tarinaa oppipojan ajaltakin jutskailtiin ja todettiin että ajat ja tavat voi muuttua,mutta tulos on usein sama. Kun faija oli nuori ja väsynyt herätteli pomo töihin lyömällä ikkunaan mittapuulla. Nykyään kun faija on vanha ja väsynyt herättelee lautapoika autontorvella matkalla töihin :o) Lautapoika pääsi auringossa maalailemaan katon päätylautoja ja ilman muuta oli pomo valvomassa hommia. Talo edistyy ja miksi kiirehtiä. Niinkuin faija sanoo: "Jollei vanhuus muuta opeta niin hiljaa käveleen"!