Lås in hagalundsnyckeln

Arbetet med tillbyggnaden har fortsatt enligt planerna och lite till. Även idag har farsan varit timmerman och jag har fortsatt min tjänstgöring som plankpojk/hantlangare. Har dock fått vissa förhoppningar om att stiga i graderna eftersom jag fått klättra på byggställningen, fått provköra både skruvdragaren och sticksågen som i finskan kallas för "sika" (svin). Det finns inte mer än en dags rivningsjobb kvar, spiken från planken är urdragen så det är ett måste att stiga i graderna om man ska ha kvar jobbet på bygget. Jag delade mina funderingar med farsan som glatt konstaterade att i byn där han är uppvuxen sökte man arbetskraft på sågen för ett antal år sedan. Man sökte yrkeskunnigt folk och så sökte man folk som aldrig kunde lära sig yrket. Med andra ord alla sökande dög, så hopp finns!

Byggställningen av aluminium gnällde lite vid förflyttning och min tanke var att den behövde lite kärlek och smorning. Inte det inte, utan en klunk koskenkorva sa farsan, då slutar gnisslet på bygget. Dagens tips är med andra ord: lite kosken så slutar det mesta på byggena att gnissla, både det i aluminium med fyra hjul och de med två ben och hästsvans :o)

Den som övervakat arbetet idag är min fyrfota sambo. Han har noga studerat fortskridandet och åtminstone sågspånen i svansen visar på ett tufft dagsverke.

Semester som jag har hade jag goda förhoppningar om att lägga mig i hängmattan efter lunch. Alla vet väl att byggare slutar efter lunch på fredagar! Icke sa farsan vi kör på till 16. Lustigt tänkte jag då eftersom arbetet brukar läggas ned strax efter 15 på dagarna och sista timmen spenderas åt "konstnärliga pauser". Vi tittar på konstruktionen, vi funderar lite, kliar oss i huvudet och väntar på att klockan ska bli fyra. För enligt avtalet så har man rätt till att tvätta händarna innan fyra, för när klockan slår då är det dags o gå. Byggvärlden är en egen värld:o)

Igår så lovade jag hemgjort vin på kommande taklagsfesten. Jag var lite snabb i mina tankar eftersom festen kommer fortare än vinet bryggs. Festen har man för att man har fått taket på och den mest väderutsatta byggtiden är över, vilket betyder att väggar och golv inte är högprioriterade. Även om en annan kan tycka att det kommer vara lite småkyligt om julskinkan ska intas i så välventilerat hus.
Taklagsfesten har rötter sedan långt bak i tiden då man hjälptes åt med sina grannars stora byggen. Eftersom jag saknar grannar får släkten och vänner ställa upp.  När väl huset var rest och taket tätt så behövde man inte hjälpen längre, utan det jobb som var kvar kunde man klara på egen hand. Som tack för hjälpen bjöd man alla inblandade på en brakfest. Jag får ställa till med en jäkla fest eftersom jag ser fram emot fortsatt hjälp även efter att taket blivit tätt! Enligt mina resonemang, ju bättre fest desto lättare att få hjälp med resten av bygget.

Efter att det var dags att samla ihop verktygen och städa upp efter dagen så slås man av hur trött man är. Som treåring hade jag svarat morsan när jag skulle plocka upp leksakerna: " Jag är inte lat eller dum men jag är trött så in i helvete". Dock påminde farsan mig om att det var klokt att låsa in hagalundsnyckel i garaget. Insåg snabbt att kärt barn har många namn och att hagalundsnyckel är stockholmsslang för kofot. Som vi alla vet så är kofoten ett verktyg som används av inbrottstjuvar som komplement om nycklarna inte passar till önskade huset. Hagalund är ett område utanför Solna där det historiskt sett troligtvis bott ett suspekt klientel.

Med dagens händelser och lärdomar lämnar jag bygget i vila. Farsan har haft ett önskemål om att våra finska vänner ska få ta del av vårt arbete. Därav kommer bloggen fortsättningsvis innehålla några rader på finska som avslutning.

Olen suomalainen joka on syntynyt ja kasvanut Ruotsisssa. Kunnon suomalainen osaa ottaa ryypyn irvistelemättä, saunoa helvetin kovissa löylyissä ja rakentaa talon ilman piirustuksia. Faija osaa ja minä olen saanut mahtavan mahdollisuuden rakentaa faijan kanssa omaa kotiani. Tämä blogi kertoo juuri tästä. Kuinka tukholmasta muutin taalainmaan metikköön, maalaistaloon joka tarvii aika paljon rakkautta ja muutaman lyönnin vasaralla. Faijan toivomuksesta teen lyhyen käännöksen blogin lopussa jotta meidän suomalaiset ystävät voi seurata työtä.

Faija on timpuri ja minä olen lautapoika. Olen todennut että lautapojalle ei ehkä ole hommia koko työnmaan ajaksi, joten kohta tarviin ylennystä jos meinaan jatkaa tällä raksalla. Faijalle kerroin pohdinnat ja se totesi ett kun hän oli nuori niin paikkakunnan sahalle haettiin työvoimatoimiston välityksellä porukkaa. Sahalle haettiin ammitaidollista, ammatitaidotonta ja semmosia ketkä ei ikinä opi ammattia, eli kaikki kelpasi.
Tästä tuumin, että toivoa on minullakin. Tänään olen sentään saanut kiipeä vinkuvalla alumiinitelineellä, käyttää sikaa ja ruuvikonetta. Timpurin hommiin on kyllä viellä vähän matkaa. Ajattelin rasvata raksatelineen kun faija käski hakea kossupullon. Kossu kuulemma saa vingunnan loppumaan raksalla ja alumiinitelineellä :o)

Raksahommat jatkuu ja tuli aika siivota päivän jäljet ja korjata pois päivän työkalut. Päivän työt paino jaloissa ja mutsi on kertonut että kolmevuotiaana olin sanonut kun oli aika siivota pois lelut: " En ole laiska enkä tyhmä mutta niin helvetin väsynyt". En tietenkään valittanut kunnon suomalaisena vaan kiltisti aloin kokomaan työkaluja. Faija totesi että "hagalundsnyckel" olisi hyvä lukita autotallin. Hagalundsnyckel on tukholmanmurretta ja oikea nimi on ruotsiksi "kofot", suomeksi sorkkarauta. Tarina on että sorkkarauta on rosvojen työkalu, kun avaimet ei sovi toivottuun taloon. Hagalund on paikkakunta Tukholman lähiössä jossa ennen vanhaan asu vähän kaikenlaista porukkaa. Faijan mielestä turha jättää työkalut rosvoille syötiksi, ottakoon omat mukaan kun tulee.

Blogin nimi tulee siitä että ostin helvetin hienot stiletit juuri ennen kun muutin taalainmaalle. Ei varmaan tarvii edes mainita että ne on viellä laatikossa ja saappaat olisi ollut fiksumpi ostos. No, sitten kun on tupareitten aika niin otetaan stiletit käyttöön.