Plankpojken riskerar utvisning

Trots en mycket varm lördag och en flexande timmerman har bygget fortsatt enligt planerna. Farsan har gett sig på att öppna gamla byggnadens tak för att skruva fast bärlinor på båda sidorna av bygget. Bärlinan kallas även för stödregel och primärbalk och är mig veteligen det som stabiliserar sovrummet.

Balken ser rejäl ut, vore olyckligt om jag och sängen landade på matsalsbordet. Det är i dessa lägen som plankpojken har full tilltro till farsan. Han vet vad han gör, han är ju finne och kan bygga hus han. Själv började jag dagen med att fortsätta med plankpojkens sysslor, riva, dra ur spik och räta till fram tills jag började avancera rejält på bygget.

Med den fulla tilltro som farsan har till mina förmågor fick jag faktiskt känna på konstruktionen idag. Jag fick den ärofulla uppgiften att såga av muttrar. Kändes stort och viktigt och karriären som timmerman kändes plötsligt inte så långt bort. När bärlinorna var på plats bestämde farsan sig för att flexa ut och lämnade mig med en ny hög med plank som behövde rensas från spik.

Snabbt avancemang kan ibland stiga åt huvudet och jag bestämde mig för att ta lite egna initiativ. Efter rivningen har en massa byggpapp skräpat runt på betongplattan. Med mitt nyvunna självförtroende tänkte jag städa lite och eldade upp pappen i tunnan. Dagens tips blir o se till att tunnan inte är för nära en stomme som är byggd i trä! Stommen blev lite rökt, men det positiva är att den inte brann upp. Det hade varit svårt att förklara för farsan imorgon :o) Det mesta brukar jag kunna skylla på katten som är både nyfiken och envis, men inte ens han har lärt sig o använda tändstickor! Som tur är så har farsan humor och det inte är första gången jag ställt till det för mig.

Tur att vi finnar är ett härdat folk. Vi har överlevt krig och domderats av både svenskarna och ryssarna innan vi fick vår självständighet den 6 december 1917. Efter fadäsen tänkte jag att det var lika bra att ta det som en riktig finne så jag tog en het bastu och en rejäl nubbe utan en enda grimas. Genast kändes morgondagen lite lättare.

För att helgardera mig kokade jag vinbärsgele som smaksatts med lite vodka. Denna väntar på farsan imorgon bitti när han äntrar bygget. Ett husmorstips mitt i bygget! Naturliga pektinhalten i bären kan man kontrollera genom att man tar en matsked saft och en matsked vodka, kyler ned och rör om. Bildas det geleklumpar så behöver man inte tillsätta så mycket extra pektin. Sedan brukar jag hälla i lite extra vodka och saften av en citron för smakens skull. Naturligt sätt att hjälpa saften på traven så den förvandlas till gele :o)

Om farsan inte låter sig blidkas så enkelt denna gång, kan det hända att jag får en turbiljett till ett annat bygge långt härifrån. Känner jag han rätt så vill han nog att jag kommer till ett varmt land, men får själv tjäna ihop till returbiljetten som timmerlärling. Går det så illa så kan jag nog behöva hjälp med bidrag. Med dessa misstag är risken att jag får jobba länge som lärling för att tjäna ihop till hemresan.

Tänään on hommat jatkunut raksalla. Faija on alkanut tehdä tasakerrosta ja minäkin olen päässyt rakennukselle oikeen timpurin hommiin. Olen saanut katkasta liian pitkiä ruuveja! Melkeen olin puhkea ylpeydestä kunnes päätin ottaa oikeen ohjat käteen. Tuntu hyvältä välähdykseltä polttaa vanhat pahvit tynnyrissä. Liian myöhään huomasin että tynnyriä olisi vähän voinut siirtää raksalta kauemmas. Pari puuta vähän tummeni mutta ei sentään syttynyt tuleen. Tämä päivä pussiin ja vähän lisäaikaa tarvitaan oppipoikana ennen kun seuraavan kerran pääsen timpurin hommiin. Ei muuta kun helvetin kuumaan saunaan ja pieni ryyppy irvistelemättä niin eiköhän se siitä. Huomenna uusi päivä ja uudet kujeet raksalla!

Lås in hagalundsnyckeln

Arbetet med tillbyggnaden har fortsatt enligt planerna och lite till. Även idag har farsan varit timmerman och jag har fortsatt min tjänstgöring som plankpojk/hantlangare. Har dock fått vissa förhoppningar om att stiga i graderna eftersom jag fått klättra på byggställningen, fått provköra både skruvdragaren och sticksågen som i finskan kallas för "sika" (svin). Det finns inte mer än en dags rivningsjobb kvar, spiken från planken är urdragen så det är ett måste att stiga i graderna om man ska ha kvar jobbet på bygget. Jag delade mina funderingar med farsan som glatt konstaterade att i byn där han är uppvuxen sökte man arbetskraft på sågen för ett antal år sedan. Man sökte yrkeskunnigt folk och så sökte man folk som aldrig kunde lära sig yrket. Med andra ord alla sökande dög, så hopp finns!

Byggställningen av aluminium gnällde lite vid förflyttning och min tanke var att den behövde lite kärlek och smorning. Inte det inte, utan en klunk koskenkorva sa farsan, då slutar gnisslet på bygget. Dagens tips är med andra ord: lite kosken så slutar det mesta på byggena att gnissla, både det i aluminium med fyra hjul och de med två ben och hästsvans :o)

Den som övervakat arbetet idag är min fyrfota sambo. Han har noga studerat fortskridandet och åtminstone sågspånen i svansen visar på ett tufft dagsverke.

Semester som jag har hade jag goda förhoppningar om att lägga mig i hängmattan efter lunch. Alla vet väl att byggare slutar efter lunch på fredagar! Icke sa farsan vi kör på till 16. Lustigt tänkte jag då eftersom arbetet brukar läggas ned strax efter 15 på dagarna och sista timmen spenderas åt "konstnärliga pauser". Vi tittar på konstruktionen, vi funderar lite, kliar oss i huvudet och väntar på att klockan ska bli fyra. För enligt avtalet så har man rätt till att tvätta händarna innan fyra, för när klockan slår då är det dags o gå. Byggvärlden är en egen värld:o)

Igår så lovade jag hemgjort vin på kommande taklagsfesten. Jag var lite snabb i mina tankar eftersom festen kommer fortare än vinet bryggs. Festen har man för att man har fått taket på och den mest väderutsatta byggtiden är över, vilket betyder att väggar och golv inte är högprioriterade. Även om en annan kan tycka att det kommer vara lite småkyligt om julskinkan ska intas i så välventilerat hus.
Taklagsfesten har rötter sedan långt bak i tiden då man hjälptes åt med sina grannars stora byggen. Eftersom jag saknar grannar får släkten och vänner ställa upp.  När väl huset var rest och taket tätt så behövde man inte hjälpen längre, utan det jobb som var kvar kunde man klara på egen hand. Som tack för hjälpen bjöd man alla inblandade på en brakfest. Jag får ställa till med en jäkla fest eftersom jag ser fram emot fortsatt hjälp även efter att taket blivit tätt! Enligt mina resonemang, ju bättre fest desto lättare att få hjälp med resten av bygget.

Efter att det var dags att samla ihop verktygen och städa upp efter dagen så slås man av hur trött man är. Som treåring hade jag svarat morsan när jag skulle plocka upp leksakerna: " Jag är inte lat eller dum men jag är trött så in i helvete". Dock påminde farsan mig om att det var klokt att låsa in hagalundsnyckel i garaget. Insåg snabbt att kärt barn har många namn och att hagalundsnyckel är stockholmsslang för kofot. Som vi alla vet så är kofoten ett verktyg som används av inbrottstjuvar som komplement om nycklarna inte passar till önskade huset. Hagalund är ett område utanför Solna där det historiskt sett troligtvis bott ett suspekt klientel.

Med dagens händelser och lärdomar lämnar jag bygget i vila. Farsan har haft ett önskemål om att våra finska vänner ska få ta del av vårt arbete. Därav kommer bloggen fortsättningsvis innehålla några rader på finska som avslutning.

Olen suomalainen joka on syntynyt ja kasvanut Ruotsisssa. Kunnon suomalainen osaa ottaa ryypyn irvistelemättä, saunoa helvetin kovissa löylyissä ja rakentaa talon ilman piirustuksia. Faija osaa ja minä olen saanut mahtavan mahdollisuuden rakentaa faijan kanssa omaa kotiani. Tämä blogi kertoo juuri tästä. Kuinka tukholmasta muutin taalainmaan metikköön, maalaistaloon joka tarvii aika paljon rakkautta ja muutaman lyönnin vasaralla. Faijan toivomuksesta teen lyhyen käännöksen blogin lopussa jotta meidän suomalaiset ystävät voi seurata työtä.

Faija on timpuri ja minä olen lautapoika. Olen todennut että lautapojalle ei ehkä ole hommia koko työnmaan ajaksi, joten kohta tarviin ylennystä jos meinaan jatkaa tällä raksalla. Faijalle kerroin pohdinnat ja se totesi ett kun hän oli nuori niin paikkakunnan sahalle haettiin työvoimatoimiston välityksellä porukkaa. Sahalle haettiin ammitaidollista, ammatitaidotonta ja semmosia ketkä ei ikinä opi ammattia, eli kaikki kelpasi.
Tästä tuumin, että toivoa on minullakin. Tänään olen sentään saanut kiipeä vinkuvalla alumiinitelineellä, käyttää sikaa ja ruuvikonetta. Timpurin hommiin on kyllä viellä vähän matkaa. Ajattelin rasvata raksatelineen kun faija käski hakea kossupullon. Kossu kuulemma saa vingunnan loppumaan raksalla ja alumiinitelineellä :o)

Raksahommat jatkuu ja tuli aika siivota päivän jäljet ja korjata pois päivän työkalut. Päivän työt paino jaloissa ja mutsi on kertonut että kolmevuotiaana olin sanonut kun oli aika siivota pois lelut: " En ole laiska enkä tyhmä mutta niin helvetin väsynyt". En tietenkään valittanut kunnon suomalaisena vaan kiltisti aloin kokomaan työkaluja. Faija totesi että "hagalundsnyckel" olisi hyvä lukita autotallin. Hagalundsnyckel on tukholmanmurretta ja oikea nimi on ruotsiksi "kofot", suomeksi sorkkarauta. Tarina on että sorkkarauta on rosvojen työkalu, kun avaimet ei sovi toivottuun taloon. Hagalund on paikkakunta Tukholman lähiössä jossa ennen vanhaan asu vähän kaikenlaista porukkaa. Faijan mielestä turha jättää työkalut rosvoille syötiksi, ottakoon omat mukaan kun tulee.

Blogin nimi tulee siitä että ostin helvetin hienot stiletit juuri ennen kun muutin taalainmaalle. Ei varmaan tarvii edes mainita että ne on viellä laatikossa ja saappaat olisi ollut fiksumpi ostos. No, sitten kun on tupareitten aika niin otetaan stiletit käyttöön.

Historik till bloggen

Jag är finne! Detta betyder att jag förväntas kunna dricka en snaps utan att bita av den, kunna dansa standarddanser, sitta i en het bastu utan att gnälla och BYGGA ETT HUS FRÅN GRUNDEN. Bloggen kommer att handla om det, samtidigt som det blir en kärlekshyllning till morsan och farsan samt en massa fantastiska anekdoter från tiden då man byggde hus på riktigt...

Jag är inte bara finne, jag är född och uppvuxen i Stockholm tills jag för ca tre år sedan köpte en jordbruksfastighet långt inne i Dalaskogarna. Ett renoveringsobjekt, men i min fantasi skulle jag leva mera ekologiskt och nära naturen. Jag är nära naturen...det är större chans att jag möter vargen på altanen än att en hunk kommer och lånar socker! Närmaste grannen bor ca 4 km bort...med andra ord en fantastisk livsomställning. Det finns en del att pula med, både på huset, de fyra ekonomibyggnader som finns på tomten, fyra hektar skog och ett hektar tomtmark.

Jag har fått en fantastisk möjlighet till att lära mig den gamla byggkonsten tillsammans med farsan. Han kan bygga hus han och senaste dagarna på bygget har jag insett att jag vill dela med mig av det han lär mig varje dag. Eftersom det hänt en del under de tre år som gått så kommer jag uppdatera varteftersom tiden räcker till. Jag kan nämna att jag haft en grävare här som hjälpt mig med avlopp och trekammarbrunn i betong! En fantastisk investering. När jag köpte huset tyckte jag att det var "charmigt" med en mulltoa. Efter att jag tömt den i nästan tre år och haft ett par översvämningar i samband med tjejmiddagar, så är det befriande att spola ned skiten!

Idag har farsan fortsatt med stommen och jag har fått arbeta som i finskan kallas för "lautapoika". Översatt skulle det kunna vara någon form av hantlangare på bygge, direkt översatt blir det "plankpojke". Farsan har berättat att "lautapoika" var en yrkesgrupp på byggen förr i tiden, som inte finns kvar. Det var grabbarna som langade plank till timmermännen och drog spik ur gammal plank som skulle återanvändas.

Jag har inte bara varit en "lautapoika" utan har även gått lös med kofoten som heter "sorkkarauta" på finska. Jag har rivit yttervägg. Ett hett tips till kommande husbyggare: "Töm skåpen på andra sidan väggen innan ni går lös med kofoten på utsidan". Denna lärdom kostade mig två vinglas och kanske en mobiltelefon.... Jag har en fyrfotad kamrat som sågs spela fotboll med mobilen..så han kan vara delvis skyldig till förlusten. Sågspånen har jag komposterat eftersom det inte var "byggtekniskt" värt att återanvändas. Orsaken är att jag har ett vedeldat hus och modernare isolering håller värme bättre. Det byggtekniska var att det går mycket fortare med modernare isolering.

Tillbyggnaden är på gång på gammalt vis, igår spenderades förmiddagen med att åka till ett antal järnhandlar för att inhandla ett vattenpass som användes i byggen på den gamla goda tiden. Det ska vara en vattenslang med behållare på var sida som har mått. Genom att hålla vattennivån jämn så får man ett rakt hus :o) Behöver jag ens säga att vattenpassen/slangen inte fanns i sortimentet utan nuförtiden så använder man en liten rund sak med laserstråle. Denna inhandlades, trots att farsan sa att "den går inte o använda om solen skiner, då syns inte strålen". Inget höjdarköp, eftersom solen sken i Dalaskogarna idag. Jag försökte pracka på den åt farsan men svaret blev: "Senare kanske". Stommen rätades upp med snöre istället.

Det blev en lång inledning till en blivande blogg! Jag vill påminna läsare om att detta inte är ett försök till en "fixa hemma" blogg utan en hyllning till farsan och hans personliga byggkunskaper. Morsan min kommer också att hyllas framöver eftersom hon bidrar med marktjänsten. Just nu plockar hon röda vinbär så att jag kan bjuda på hemgjort vin på taklagsfesten!

Namnet till bloggen kommer ifrån att ett utav mina sista köp innan flytten till Dalaskogarna var ett par fantastiska remskor a la Jimmy Choo. Icke så användbara i Dalaskogarna, men jag lovar att på taklagsfesten, då slår jag klackarna i taket :o)