Ryozenji, tempel 1
Här är det brukligt att be om att man ska ta sig runt hela vandringen på ett säkert sätt.
Man tänder/offrar ett ljus som är en tradition. Hemmavid i kristendomen tänder vi ljus i kyrkan och minns våra nära och kära. Tänker att syftet inte är så annorlunda här, bara det att ljusen offras till Kukai.
Under pilgrimsresan går man igenom en rening och det som renas är kroppen, munnen och sinnet. Detta symboliseras genom att man bränner tre rökelser.
Den vita jackan är faktiskt en begravningsbeklädnad. Förr i tiden tog sig många av pilgrimerna runt leden och riskerade livet och bar den vita jackan om de faktiskt skulle dö under resans gång. Själv tänker jag inte vara så dramatisk, men självklart köpte jag mig den traditionella utrustningen!
På gåstaven finns en inskription som talar om att "vi gör denna resa tillsammans", jag som vandrar har Kukai, Koba Dashi med mig under resan. En tilltalande tanke att inte vandra på egen hand! Bandet runt halsen är den viktigaste detaljen och den ska alltid bäras när man går in i ett tempel för att be. Det är ett respektfullt sätt att visa vördnad för inte minst den religösa och spirituella resa man gör som pilgrim. Hatten har jag inte riktigt koll på. Har fått en snabbkurs i hur man knyter den samt åt vilket håll den ska vara. Är det enda som gett mig skavsår hittills, och det i pannan!
Köpte mig även en bok och lyxade till med ett väggpapyrus. Båda stämplas och får tempelnamnet skrivet i kalligrafi. Tanken är att jag ska åka hem med 88 stämplar!
Gokurakuji, tempel 2
Det var inte alls långt mellan de första 5 templen, men det tog ett tag att lära sig att förstå var man skulle. Längs risfälten mot tempel 3.
Här fick jag sällskap av ett gäng med japanska karlar och en fransyska. Kan konstatera att språken inte är med mig denna resa!
Konsenji, tempel 3
Här blev man abrupt påmind om livet därhemma när det första man såg av templet var takrenovering. Snabbt in, få stämplar, tända ljus, lämna namnlappen som offer och tända rökelser. En kort bön om att överleva resan och iväg igen!
Dainichiji, tempel 4
Här var det trevligt med lite lunchstop och fixade även boendet till Dag 2. Det var fullt på tilltänkta vandrarhemmet, men fick dela på ett rum med fransyskan. Några kilometer kvar av dagens sista tempelbesök innan nattvila. Planerade in bara 15 km första dagen, på grund av att kroppen är rätt sliten. Väl framme vid tempel 5 hade jag nog kunnat fortsätta 5 km till tempel 6, men bokat som bokat!
Jizoji, tempel 5
Såhär första dagen är det nästan svårt att ta in allt man ser och möter. Det är så annorlunda mot det man är van vid! Det som alla vandringar har gemensamt är alla möten. Jag vill också tänka mig själv som en pilgrim som faktiskt är på resa för att möta det okända både inombords och med det äventyr man är ute på. Om jag förstod en av mina pilgrimskamrater rätt, så är trädet som står vid detta tempel över 1000 år gammalt. Hit vallfärdar kvinnor som haft många missfall eller lider av barnlöshet för att helas. Kändes faktiskt lite speciellt att ta på trädet, dess ålder och visdom!
Nattens härbärge syntes från ingången till templet och kvällens middag intogs med en nyligen pensionerad börsmäklare. Han berättade att soppan äts sörplande, att man inte fyller sitt eget glas utan kamraternas runt bordet och att det mestadels kommer att serveras fisk under turen. Detta då ett av Kukais 10 budord var att man inte skulle döda djur. Fisk är ok. Fick börsmäklaren att rodna lite då jag frågade om öl var ok...antagligen inte ;0)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar