Mot havet och kusten!

Tidigt i morse lämnade jag ett småkyligt Nakamura bakom mig och traskade längs med Shimantofloden. Har ju funderat på vad den heter och äntligen stillades min nyfikenhet. 196 km lång är den och därmed öns längsta flod. 

Ganska tidigt klev jag in för en kopp kaffe på Lawson-macken. Som vanligt är det många som vill byta några ord och samtalen ser i stort sett lika ut varje gång. De frågar var jag kommer ifrån och jag svarar Sweden. Har för enkelhetens skull slutat att förklara att jag är finne som bor i Sverige. Får svaret, ah Switzerland..no, no Sweden, Scandinavia. Åh du är långt hemifrån! Sedan kommer ett finger upp och de frågar om jag är ensam. Jag nickar och skrattar och får lite huvudruskningar tillbaka. Som avslutning får jag en välsignelse till min fortsatta resa.

Mycket trevligt, bara det att två av tre gånger får jag nåt ät och/eller drickbart med välsignelsen. Idag hade jag bara hunnit dricka halva min kaffekopp, innan en dam kom med en ny kopp och en lunchpåse. Visade sig innehålla grillad lax och sötpotatis. Mycket gott! Min svenskhet tackar lite lagom generat, medans mina finska gener säger Kippis och bjuder hem välgörarna till Dalaskogarna. Kan vara så att jag blir tvungen att servera ris till midsommarsillen i år :o))

Rutten har gått längs med väg 20 och 321 ner mot kusten. Även idag kom en lång tunnel att gå igenom. Har faktiskt börjat uppskatta dem, fanns de inte skulle jag få klättra över berget varje gång! Har nog tyvärr en tendens till det i övriga livet. Har under resans gång reflekterat över att det inte behöver vara något ont med att ta ett lite rakare, lite tydligare spår. Allt här i livet behöver inte alltid försvåras och göras till en utmaning. Ibland kan enkelheten vara det modiga valet!

 

Innan jag närmade mig kusten stötte jag på reklam om morgondagens hotell. Eftersom Wi-Fi-nätverket på hotellet envisades med japansk safari, skötte jag bokningen på japanska. Kan erkänna att hotellvalet bestämdes av utseende, idag förstår jag att jag lyckats boka in mig på ett Onsei igen. Får nog handla nån form av brännskadeplåster med plastfilm så jag kan täcka över indianen på armen. Vill ju inte skapa mer oro hos damerna på ön! 

Kom till början av kusten och bor återigen med fantastisk utsikt. Inatt vaggas jag till söms av vågorna. Tror inte att denna vandring kommer att få mig att göra några större vägval i livet, inte just nu, men en vacker dag vill jag bo vid havet! Tills dess nöjer jag mig med mitt fina hus vid tjärnen därhemma!

Blev som befarat!

Det blev som befarat, svårt att få boende på lagom avstånd. Har bestämt mig för att jag vill ta mig till alla de 88 tempel denna gång. Första planen var att komma hit i september och gå resten. Är rädd för att det inte skulle bli av. Resterande veckor kommer jag att planera ett par dagar framåt. Jag kommer att behöva använda alternativa färdmedel till mina fötter för att komma fram i tid.

 Planen är att gå ca 3 mil om dagen och där det är lämpligt förlänga resan med allmänna kommunikationsmedel! Känns som en bra plan :o) I morse gick det uppåt igen mot tempel 37 som ligger i Shimanto town. Fantastiskt vackert var du än tittar!

 

Har en förkärlek till små gränder och bakgårdar och denna var bara helt underbar! Ibland tänker jag att jag skulle vilja bygga en hel by därhemma!

Ivamotoji, tempel 37

Har man väl tagit sig upp på höjderna, ska man även ta sig ned :o) 

Genom Ichinose tog jag mig ned och utsikten var makalös. Något sliten efter först klättring upp och sedan ned bestämde jag mig för att hänga kängorna på ryggan och testa det lokala tåget. Eftersom jag skulle hela vägen till Nakamura för boende hade jag redan planerat att ta tåget, men hoppade på en hållplats innan! Av ca 6 mil som blev dagens etapp gick jag nästan hälften, 28 km. En bra och skön dag att strosa runt i Japan ;o)

Eftersom jag för ovanlighetens skull kom tidigt till nattens boende, blev det både lite shopping och middag på byn. Det som inhandlades var nya strumpor...de tre par jag har med mig är nedkletade med skavsårsplåster...

En annorlunda dag!

Kiyotakiji, tempel 35

En annorlunda dag började som den gångna veckans andra dagar har börjat. En rejäl sprintbacke upp till nästa tempel! Körde ett annorlunda upplopp, lämnade ryggsäcken på hotellet och spurtade iväg i gymnastikskor med bok och papyrus i handen. Befriande känsla att få slippa kängorna ett tag!

Utsikten från templet var helt galet som vanligt! Vid dessa prestationer är det faktiskt riktigt trevligt att få sin belöning på en gång, utan att behöva vänta!

Även om sex kilometer redan avverkats på morgonkvisten kändes det lite som att nu började dagen! 15 km till tempel nr 36 var planen! Genom byar, små vägar och kortare skogspartier gick dagens resa. Var så vågad att jag lämnade gympaskorna på mig och stoppade med kängorna i ryggsäcken. Var som en ny brud på vift på stan, så lätt gick det!

Shoryuji, tempel 36

Ser att jag fått med lite finger på bilden. En bild i alla fall så jag inte lägger till med en vana och skippa bilderna på sista templet för dagen :o)

Lång sträcka till nästa tempel, 56 km vilket jag tänkte avverka lite fort. Tog därför en annorlunda avvägning och tog färjan över insjön, som man annars skulle gått runt. Sparade 15 km gång och fick en lunchrast på 45 min. Bara vinstlotter för mig! På detta sätt satte jag dessutom in en kvarts vandringsdag på banken. Några bra beslut till och jag har sparat ihop till en dag!

Utsikten från färjan var fantastisk då sjön omgärdas av berg! Trots färja blev det 37 km gång denna dag. Ytterligare 15 avverkades innan kvällen. Var så trött när jag kom till hotellet att jag passade på och tog en powernap på 7 timmar :o) Se vad lite mat och en skön säng kan ställa till med! Betyder också att jag inte bokat nytt boende för kommande dag...kan med andra ord bli en till annorlunda dag som väntar ;o)

I sagans värld

Dagen startade med att jag lämnade Kochi City bakom mig för att klättra upp till tempel 31.

Vägen upp var fantastisk!

Och återigen var utsikten nedåt magnifik!

Chikurinji, tempel 31

Själva templet såg ut som de 30 innan men trädgården var som tagen ur ett sagoland.

Dagen flöt på enda fram till tempel 34. De låg på lagom avstånd från varandra, ca 6 och 8 km så det var bara att knata på. 

Zenjibuji, tempel 32

...med en lite annorlunda trädgårdskonst som vi är vana vid!

På vägen till Zenjibuji bjöd en glad pensionär på 84 år på varm dryck. Såg lite skumt ut först, vitt pulver och hett vatten. Visade sig vara någon form av citrondryck. Man vill ju passa sig för vad man petar i sig...man vill ju inte komma dopad fram till tempel 88!

Sekkeji, tempel 33

Tanemaji, tempel 34

Här var jag så trött i huvudet redan att jag missade ta några bilder! Är alltid en del som ska göras när man kommer till templet. Tvätta händer och mun rena. Tända ljus och rökelser samt lämna gåvor vid huvudtemplet och vid Koba Dashis tempel, be och fixa med stämplar till boken...var dock första gången jag missade att ta någon bild! Avslutar istället med denna glada herre idag. Undrar om han får följa med hem i ekonomiklass?

Hell yes!

Har varit utan nät ett par dagar som varit fyllda av sol, berg, vind och vatten ;o) 

Har fortsatt kustvägen upp hela vägen till tempel 30.

Det har varit hisnande utsikter, sådär när det känns som att man tappar andan!

Det har gått uppåt vilket har medfört fantastiska utsikter nedåt!

Doktorn och jag har varit lite osynkade i planeringen, så vi har tappat bort varandra och hittat varandra igen!

Denna dag har jag kämpat genom stormar och tokregn. Det har stormat så mycket att man har fått hålla i hatten och hemma hade nog inte Finlandsfärjan fått tillstånd till avfärd!

Det har varit en hel del häng under regnskydd!  Ett par hundra meter före tempel 29 stannade en bil: Henro? Yes, yes! Only walking or Car too? Tänkte två sekunder, genomblöt, frusen, två tempel kvar och ca en mil...lite obuddistiskt, okristet svarade jag: Hell yes! Därmed fick jag åka till tempel 29 och 30 i en varm bil! Inna. Jag strosade upp mot templet fick jag med mig en påse bananer av min välgörare för dagen!

Och medans jag torkar mina skor inför morgondagen och tuggar på en banan, tänker jag på vilken tur jag har! Har en fantastisk familj, fantastiska vänner över hela världen och vilka drömmar jag har! De går inte av för hackor heller ;o)

Glad överraskning!

Idag fortsatte promenaden söderut. Fötterna trampade på medans jag njöt av havsbrisen. Tanken var att trampa 4 mil till tempel 24, men lite halsont i morse fick mig att tänka om. Det blev istället strax över två mil och ca 17 km kvar till imorgon. 

Idag var det nog bara två korta tunnlar som passerades men fick ett hammarslag som heter duga. Tänk om tunnlarna inte funnits, då hade jag fått klättra över vartenda jäkla berg på denna ö. Hade garanterat inte varit hemma före jul! 

Ibland kunde man kliva av rv 55 och knalla igenom en liten by. När man fick lust kunde man ta sig en kaffe på beachen! Den här vandringen har visat sig vara så mycket mer än jag kunde ana innan jag kom hit! Vad vackert det är!

Tog ju farväl av min vandrarbundis ingenjören igår men tröstades lite av att en i vårt gäng har hängt kvar. Om ingenjören kunde 7 ord engelska kan denna nada. Min japanska är definitivt bättre! Gör inte så mycket, med tårar, skratt och kramar kommer man otroligt nära varandra, även om man inte kan vrida och vända på allt!

Jag hade en mil extra igår, så var osäker på om vi skulle ses idag. Döm min förvåning, när jag gick ut på balkongen för att drick min tekopp vin i smyg och så sitter han i rummet brevid!

Han gick igenom mina fötter, tejpade ett skavsår, bekymrad över halsen så jag fick ett munskydd...mmm om morsan och farsan undrar över hur jag klarar mig själv så är det lugnt! Har några vikarier på plats! Han hade koll på var Sweden skulle bo. Det hade kassaflickorna i byn innan hunnit berätta, för det var de som hjälpte mig o boka rum för natten :o))

Så har fått en ny kompanjon och franska paret har gett oss namnet Doctor och Sweden. Imorgon vandrar detta nya radarpar mot nya utmaningar. Och det här med att göra nåt i smyg på denna ö är kört! Prutta under täcket i smyg går inte...väggarna är av papp. Går du på toaletten så ett tu tre, kommer det en dusch i rumpan, en vindpust och så går luftkonditioneringen igång så hela huset skakar! Så blir man nära varandra på en sådan här resa, japp det blir man ;o) Orkar man bry sig om sådana petitesser, nop, här går, äter och sover vi....

Äntligen nere vid kusten!

Något stel i benen från veckan eller så var det anspänningen från när jag fick springa ifrån damerna på Onsen igår! Många vilopauser kom att behövas första timmarna på rv 55. Kan säga att jag hoppade den första träkojan, trots att jag planerat provsitta alla. Innovativ kille eller tjej som designat en stuga för pilgrimer att vila fötterna i några meter upp i luften. Var inte jättesugen på att klättra upp och provsitta!

Tjatar alltid om mina möten på de här resorna och här gjorde damerna, 81 och 91 år gamla, min dag. De bjöd på kaffe och grapefrukt och välsignelser...

Och så passade de på att laga min hatt som hängt på ryggsäcken ett par dagar. De satte spets runt huvudställningen, så att jag skulle slippa skavsår, och nya snören. Är bara tacksam och inte ett dugg bitter över att där rök sista chansen till att få lite sol på näsan ;o)

Bara nån kilometer efter att jag lämnat damerna tornande kusten upp sig...

...och sedan såg det ut så här hela vägen ned till dagens boende på beachen.

Det var så otroligt vackert och faktiskt ganska platt, vilket är störtskönt efter Tokushimas berg!

Tokushimas prefektur närmade sig sitt slut och snart slut på fasen uppvaknandet. Är så vaken att jag önskar mig nålar under fötterna, en 5-åring som steppar på min rygg. Tänker också att compeed skulle behöva uppfinna helfotsplåster för vandrare. Såna som man bara kan slinka in i...

Som sagt spräckte 20 mil idag och gick in i nästa fas i vandringen. Kochi prefektur. Här går man in i fasen disciplin och asketiskt leverne. 

Vet inte exakt hur detta blir, men inte undra på att ingenjören från Tokyo åkte hem och jobbade! Här är vissa möten korta ögonblick, vissa lite längre andra blir till en vänskap för livet! Sorgligt att ta farväl är det alltid! Vet inte hur asketiskt jag kan leva, med alla settais jag får på vägen, sover i alla fall på en tunn madrass på golvet. Skulle kanske kunna slänga den där vinflaskan jag går och bär på. Sitter seriöst på rummet och pimplar ett glas rött varje kväll. Har insett att det är bästa sättet att somna på kvällen! Troligtvis inte värst asketiskt, men får ju bära på den som straff ;o)

Det vart som sagt en lång promenix idag, men hann ned på beachen en sväng innan det blev tokmörkt! Hann ta hand om mina trasiga fötter en stund!

På tal om att bära på en flaska vin, så bär jag även på ett par kilo frukt varje dag. Hade tänkt lämna en fruktskål till surfargrabbarna på boendet...går ju inte när ägaren gav mig två ytterligare grapefrukt halvor som settai. Så fortsätter dra mitt tunga lass imorgon ;o)