Sunny road mot tempel 38

Tempel 38 är lite speciell då man går ner till och sedan upp igen, oftast samma väg. De första lämnar därför ryggan på härbärget och tar en tur och retur samma dag. Har beslutat mig för att ta en lugnare dag, genom att gå de ca 18 km till Ashizuri-Misaki och stanna på spa för en natt. Ger mig gott om tid att utforska sevärdheterna och skrämma slag på lite fler damer på Onsen! 

Sunny road som jag knatade nedåt var inte ett dugg sunny idag. Regnet fullkomligt vräkte ned! Det var bättre tryck på den japanska himlen än på duschen därhemma! 

Kongofukuji, tempel 38

När man tänkt gå östkusten ned lite snabbt och smidigt eftersom det skulle vara platt och hittar sig själv på västkusten i uppförsbackarna, ja då slutar klockarna ringa. Såhär 6 timmar senare har jag fortfarande ingen aning om hur det gick till. Det blev betydligt tyngre än väntat...och 23 km istället för 18 km till templet. 

Lite småstel, dyngsur, genomfrusen och toksugen på sightseeing visade det sig att jag skulle göra mig ett namn på lokala posten. Klä av sig regnkappa, rygga, halmhatt och gåstav med värdighet, för att ta ut pengar, visade sig inte vara helt enkelt. Inte när man hela tiden stod för nära automatiska dörrar åt tre håll... Behöver jag ens nämna att dörrarna fick tokspel :o)

När jag redan gjort mig till en lokal kändis passade jag på att fråga var mitt hotell låg...såg nog lite ledsen ut när postkillen meddelade bestört att det var hotellet uppe på berget! 1500 meter lade han till. Bara att traska, hann gå en kilometer innan en rosa Toyota prejade in framför mig. Ut hoppade postkillen som tog in både mig och mina blöta grejer i bilen och skjutsade mig till hotellet! Jag vill inte ens veta hur snacket gått på posten de 20 minuterna jag redan hunnit traska! Berget blev genast så mycket roligare att bo på :o)

Lite sightseeing blev det, såg fyren, utsikten och statyn på John Manjiro. Han och hans fiskarpolare satt strandade på en ö i 143 dagar innan de räddades av amerikanare och kördes till Hawaii. Han blev kvar i USA, pluggade och lärde sig engelska innan han återvände till Japan. Fungerade sedan som tolk och översättare till Japanska regeringen. 

Trots fel rutt, sightseeing och postincidenten kom jag till hotellet en timme för tidigt. Fick därmed hoppa in i Onsen i väntan på rummet! 

Fick hela stället för mig själv, vilket gjorde att jag slapp leka tuff maffiabrud idag. En befrielse faktiskt! Istället blev det rejäl skrubbning, varma bad och självklart...

...finsk Sauna! Trots att jag var helt själv kastade jag ingen vatten på stenarna. Fick däremot klart för mig vad skoporna och fontänen hade för syfte på förra Onsen. Man skulle skopa kallvatten över sig själv efter Saunan. Antar det i varje fall eftersom det här fanns en kallbässang att kliva ned i efter Saunan.

Och här hade man inte bara ett förbud mot att kasta vatten, här hade man även en rekommendation för hur länge man skulle sitta i en 90-gradig Sauna. 5 minuter! Måste säga att det blir ingen match att basta ut mina nyfunna japanska vänner ur Saunan i sommar i Dalaskogarna! 

Mot havet och kusten!

Tidigt i morse lämnade jag ett småkyligt Nakamura bakom mig och traskade längs med Shimantofloden. Har ju funderat på vad den heter och äntligen stillades min nyfikenhet. 196 km lång är den och därmed öns längsta flod. 

Ganska tidigt klev jag in för en kopp kaffe på Lawson-macken. Som vanligt är det många som vill byta några ord och samtalen ser i stort sett lika ut varje gång. De frågar var jag kommer ifrån och jag svarar Sweden. Har för enkelhetens skull slutat att förklara att jag är finne som bor i Sverige. Får svaret, ah Switzerland..no, no Sweden, Scandinavia. Åh du är långt hemifrån! Sedan kommer ett finger upp och de frågar om jag är ensam. Jag nickar och skrattar och får lite huvudruskningar tillbaka. Som avslutning får jag en välsignelse till min fortsatta resa.

Mycket trevligt, bara det att två av tre gånger får jag nåt ät och/eller drickbart med välsignelsen. Idag hade jag bara hunnit dricka halva min kaffekopp, innan en dam kom med en ny kopp och en lunchpåse. Visade sig innehålla grillad lax och sötpotatis. Mycket gott! Min svenskhet tackar lite lagom generat, medans mina finska gener säger Kippis och bjuder hem välgörarna till Dalaskogarna. Kan vara så att jag blir tvungen att servera ris till midsommarsillen i år :o))

Rutten har gått längs med väg 20 och 321 ner mot kusten. Även idag kom en lång tunnel att gå igenom. Har faktiskt börjat uppskatta dem, fanns de inte skulle jag få klättra över berget varje gång! Har nog tyvärr en tendens till det i övriga livet. Har under resans gång reflekterat över att det inte behöver vara något ont med att ta ett lite rakare, lite tydligare spår. Allt här i livet behöver inte alltid försvåras och göras till en utmaning. Ibland kan enkelheten vara det modiga valet!

 

Innan jag närmade mig kusten stötte jag på reklam om morgondagens hotell. Eftersom Wi-Fi-nätverket på hotellet envisades med japansk safari, skötte jag bokningen på japanska. Kan erkänna att hotellvalet bestämdes av utseende, idag förstår jag att jag lyckats boka in mig på ett Onsei igen. Får nog handla nån form av brännskadeplåster med plastfilm så jag kan täcka över indianen på armen. Vill ju inte skapa mer oro hos damerna på ön! 

Kom till början av kusten och bor återigen med fantastisk utsikt. Inatt vaggas jag till söms av vågorna. Tror inte att denna vandring kommer att få mig att göra några större vägval i livet, inte just nu, men en vacker dag vill jag bo vid havet! Tills dess nöjer jag mig med mitt fina hus vid tjärnen därhemma!

Blev som befarat!

Det blev som befarat, svårt att få boende på lagom avstånd. Har bestämt mig för att jag vill ta mig till alla de 88 tempel denna gång. Första planen var att komma hit i september och gå resten. Är rädd för att det inte skulle bli av. Resterande veckor kommer jag att planera ett par dagar framåt. Jag kommer att behöva använda alternativa färdmedel till mina fötter för att komma fram i tid.

 Planen är att gå ca 3 mil om dagen och där det är lämpligt förlänga resan med allmänna kommunikationsmedel! Känns som en bra plan :o) I morse gick det uppåt igen mot tempel 37 som ligger i Shimanto town. Fantastiskt vackert var du än tittar!

 

Har en förkärlek till små gränder och bakgårdar och denna var bara helt underbar! Ibland tänker jag att jag skulle vilja bygga en hel by därhemma!

Ivamotoji, tempel 37

Har man väl tagit sig upp på höjderna, ska man även ta sig ned :o) 

Genom Ichinose tog jag mig ned och utsikten var makalös. Något sliten efter först klättring upp och sedan ned bestämde jag mig för att hänga kängorna på ryggan och testa det lokala tåget. Eftersom jag skulle hela vägen till Nakamura för boende hade jag redan planerat att ta tåget, men hoppade på en hållplats innan! Av ca 6 mil som blev dagens etapp gick jag nästan hälften, 28 km. En bra och skön dag att strosa runt i Japan ;o)

Eftersom jag för ovanlighetens skull kom tidigt till nattens boende, blev det både lite shopping och middag på byn. Det som inhandlades var nya strumpor...de tre par jag har med mig är nedkletade med skavsårsplåster...

En annorlunda dag!

Kiyotakiji, tempel 35

En annorlunda dag började som den gångna veckans andra dagar har börjat. En rejäl sprintbacke upp till nästa tempel! Körde ett annorlunda upplopp, lämnade ryggsäcken på hotellet och spurtade iväg i gymnastikskor med bok och papyrus i handen. Befriande känsla att få slippa kängorna ett tag!

Utsikten från templet var helt galet som vanligt! Vid dessa prestationer är det faktiskt riktigt trevligt att få sin belöning på en gång, utan att behöva vänta!

Även om sex kilometer redan avverkats på morgonkvisten kändes det lite som att nu började dagen! 15 km till tempel nr 36 var planen! Genom byar, små vägar och kortare skogspartier gick dagens resa. Var så vågad att jag lämnade gympaskorna på mig och stoppade med kängorna i ryggsäcken. Var som en ny brud på vift på stan, så lätt gick det!

Shoryuji, tempel 36

Ser att jag fått med lite finger på bilden. En bild i alla fall så jag inte lägger till med en vana och skippa bilderna på sista templet för dagen :o)

Lång sträcka till nästa tempel, 56 km vilket jag tänkte avverka lite fort. Tog därför en annorlunda avvägning och tog färjan över insjön, som man annars skulle gått runt. Sparade 15 km gång och fick en lunchrast på 45 min. Bara vinstlotter för mig! På detta sätt satte jag dessutom in en kvarts vandringsdag på banken. Några bra beslut till och jag har sparat ihop till en dag!

Utsikten från färjan var fantastisk då sjön omgärdas av berg! Trots färja blev det 37 km gång denna dag. Ytterligare 15 avverkades innan kvällen. Var så trött när jag kom till hotellet att jag passade på och tog en powernap på 7 timmar :o) Se vad lite mat och en skön säng kan ställa till med! Betyder också att jag inte bokat nytt boende för kommande dag...kan med andra ord bli en till annorlunda dag som väntar ;o)

I sagans värld

Dagen startade med att jag lämnade Kochi City bakom mig för att klättra upp till tempel 31.

Vägen upp var fantastisk!

Och återigen var utsikten nedåt magnifik!

Chikurinji, tempel 31

Själva templet såg ut som de 30 innan men trädgården var som tagen ur ett sagoland.

Dagen flöt på enda fram till tempel 34. De låg på lagom avstånd från varandra, ca 6 och 8 km så det var bara att knata på. 

Zenjibuji, tempel 32

...med en lite annorlunda trädgårdskonst som vi är vana vid!

På vägen till Zenjibuji bjöd en glad pensionär på 84 år på varm dryck. Såg lite skumt ut först, vitt pulver och hett vatten. Visade sig vara någon form av citrondryck. Man vill ju passa sig för vad man petar i sig...man vill ju inte komma dopad fram till tempel 88!

Sekkeji, tempel 33

Tanemaji, tempel 34

Här var jag så trött i huvudet redan att jag missade ta några bilder! Är alltid en del som ska göras när man kommer till templet. Tvätta händer och mun rena. Tända ljus och rökelser samt lämna gåvor vid huvudtemplet och vid Koba Dashis tempel, be och fixa med stämplar till boken...var dock första gången jag missade att ta någon bild! Avslutar istället med denna glada herre idag. Undrar om han får följa med hem i ekonomiklass?

Hell yes!

Har varit utan nät ett par dagar som varit fyllda av sol, berg, vind och vatten ;o) 

Har fortsatt kustvägen upp hela vägen till tempel 30.

Det har varit hisnande utsikter, sådär när det känns som att man tappar andan!

Det har gått uppåt vilket har medfört fantastiska utsikter nedåt!

Doktorn och jag har varit lite osynkade i planeringen, så vi har tappat bort varandra och hittat varandra igen!

Denna dag har jag kämpat genom stormar och tokregn. Det har stormat så mycket att man har fått hålla i hatten och hemma hade nog inte Finlandsfärjan fått tillstånd till avfärd!

Det har varit en hel del häng under regnskydd!  Ett par hundra meter före tempel 29 stannade en bil: Henro? Yes, yes! Only walking or Car too? Tänkte två sekunder, genomblöt, frusen, två tempel kvar och ca en mil...lite obuddistiskt, okristet svarade jag: Hell yes! Därmed fick jag åka till tempel 29 och 30 i en varm bil! Inna. Jag strosade upp mot templet fick jag med mig en påse bananer av min välgörare för dagen!

Och medans jag torkar mina skor inför morgondagen och tuggar på en banan, tänker jag på vilken tur jag har! Har en fantastisk familj, fantastiska vänner över hela världen och vilka drömmar jag har! De går inte av för hackor heller ;o)