Glad överraskning!

Idag fortsatte promenaden söderut. Fötterna trampade på medans jag njöt av havsbrisen. Tanken var att trampa 4 mil till tempel 24, men lite halsont i morse fick mig att tänka om. Det blev istället strax över två mil och ca 17 km kvar till imorgon. 

Idag var det nog bara två korta tunnlar som passerades men fick ett hammarslag som heter duga. Tänk om tunnlarna inte funnits, då hade jag fått klättra över vartenda jäkla berg på denna ö. Hade garanterat inte varit hemma före jul! 

Ibland kunde man kliva av rv 55 och knalla igenom en liten by. När man fick lust kunde man ta sig en kaffe på beachen! Den här vandringen har visat sig vara så mycket mer än jag kunde ana innan jag kom hit! Vad vackert det är!

Tog ju farväl av min vandrarbundis ingenjören igår men tröstades lite av att en i vårt gäng har hängt kvar. Om ingenjören kunde 7 ord engelska kan denna nada. Min japanska är definitivt bättre! Gör inte så mycket, med tårar, skratt och kramar kommer man otroligt nära varandra, även om man inte kan vrida och vända på allt!

Jag hade en mil extra igår, så var osäker på om vi skulle ses idag. Döm min förvåning, när jag gick ut på balkongen för att drick min tekopp vin i smyg och så sitter han i rummet brevid!

Han gick igenom mina fötter, tejpade ett skavsår, bekymrad över halsen så jag fick ett munskydd...mmm om morsan och farsan undrar över hur jag klarar mig själv så är det lugnt! Har några vikarier på plats! Han hade koll på var Sweden skulle bo. Det hade kassaflickorna i byn innan hunnit berätta, för det var de som hjälpte mig o boka rum för natten :o))

Så har fått en ny kompanjon och franska paret har gett oss namnet Doctor och Sweden. Imorgon vandrar detta nya radarpar mot nya utmaningar. Och det här med att göra nåt i smyg på denna ö är kört! Prutta under täcket i smyg går inte...väggarna är av papp. Går du på toaletten så ett tu tre, kommer det en dusch i rumpan, en vindpust och så går luftkonditioneringen igång så hela huset skakar! Så blir man nära varandra på en sådan här resa, japp det blir man ;o) Orkar man bry sig om sådana petitesser, nop, här går, äter och sover vi....

Äntligen nere vid kusten!

Något stel i benen från veckan eller så var det anspänningen från när jag fick springa ifrån damerna på Onsen igår! Många vilopauser kom att behövas första timmarna på rv 55. Kan säga att jag hoppade den första träkojan, trots att jag planerat provsitta alla. Innovativ kille eller tjej som designat en stuga för pilgrimer att vila fötterna i några meter upp i luften. Var inte jättesugen på att klättra upp och provsitta!

Tjatar alltid om mina möten på de här resorna och här gjorde damerna, 81 och 91 år gamla, min dag. De bjöd på kaffe och grapefrukt och välsignelser...

Och så passade de på att laga min hatt som hängt på ryggsäcken ett par dagar. De satte spets runt huvudställningen, så att jag skulle slippa skavsår, och nya snören. Är bara tacksam och inte ett dugg bitter över att där rök sista chansen till att få lite sol på näsan ;o)

Bara nån kilometer efter att jag lämnat damerna tornande kusten upp sig...

...och sedan såg det ut så här hela vägen ned till dagens boende på beachen.

Det var så otroligt vackert och faktiskt ganska platt, vilket är störtskönt efter Tokushimas berg!

Tokushimas prefektur närmade sig sitt slut och snart slut på fasen uppvaknandet. Är så vaken att jag önskar mig nålar under fötterna, en 5-åring som steppar på min rygg. Tänker också att compeed skulle behöva uppfinna helfotsplåster för vandrare. Såna som man bara kan slinka in i...

Som sagt spräckte 20 mil idag och gick in i nästa fas i vandringen. Kochi prefektur. Här går man in i fasen disciplin och asketiskt leverne. 

Vet inte exakt hur detta blir, men inte undra på att ingenjören från Tokyo åkte hem och jobbade! Här är vissa möten korta ögonblick, vissa lite längre andra blir till en vänskap för livet! Sorgligt att ta farväl är det alltid! Vet inte hur asketiskt jag kan leva, med alla settais jag får på vägen, sover i alla fall på en tunn madrass på golvet. Skulle kanske kunna slänga den där vinflaskan jag går och bär på. Sitter seriöst på rummet och pimplar ett glas rött varje kväll. Har insett att det är bästa sättet att somna på kvällen! Troligtvis inte värst asketiskt, men får ju bära på den som straff ;o)

Det vart som sagt en lång promenix idag, men hann ned på beachen en sväng innan det blev tokmörkt! Hann ta hand om mina trasiga fötter en stund!

På tal om att bära på en flaska vin, så bär jag även på ett par kilo frukt varje dag. Hade tänkt lämna en fruktskål till surfargrabbarna på boendet...går ju inte när ägaren gav mig två ytterligare grapefrukt halvor som settai. Så fortsätter dra mitt tunga lass imorgon ;o)

Vandrar söderut mot kusten!

Lämnade ett kylslaget Anan bakom mig i morse. Frosten låg på backen, men gjorde inte så mycket då jag efter 2 mil skulle få uppleva Onsen.

Lyxat till det lite och tagit in på hotell. Vandrarhemmen är mysiga och man får umgås med varandra, men ibland vill man nåt annat. Vandrarhemmen är enklast att boka med middag och frukost. Båda måltiderna består av samma saker, soppa, ris, någon form av fisk, japanska smårätter. Det enda som skiljer måltiderna åt är att du får ett rått ägg och sojabönor till frukosten...kände helt enkelt för en brödbit och lite yoghurt ;o)

Första milen avverkades på en liten öde fantastiskt vacker skogsväg. Man kunde bara knalla på och låta tankarna flöda fritt!

Andra milen avverkades på rv 55 som det stundtals var lite mer trafik på. Verkar dock som att de flesta var på jobbet samt att turistsäsongen inte kommit igång. Dock tänkte jag anamma ytterligare en japansk trend. Munskydd i tunnlarna! Misstänker dock att de säljes i storpack, eftersom de används så frekvent...och nånstans där drar jag gränsen för vad som är ok att släpa på i 100 mil till ;o)

Utsikterna var inget att klaga på och ytterligare trädgårdstips lades i förvar för framtida projekt! Snyggt med stora hyllplan som det odlades på!

Sånt här ser man mycket av då man vandrar i Japan. En liten hälsning, rinnande vatten och en bänk att vila på!

25 km blev det istället för de tilltänkta 20 km. Nej då, ingen flyttade tempel 23 under natten, jag klev av rv 55 och tog en liten omväg för att slippa trafiken :o)

Yakuoji, tempel 23

Ett fantastiskt tempel och Yokushimas sista. Tempel 24 ligger redan i Kochi prefektur. Blir minst två, troligtvis tre dagars vandring till tempel 24 då den ligger 8 mil bort. Även här är templet byggt på stans högsta punkt, ett par hundra trappsteg...men vilken utsikt över stan! Här har munkarna det bra!

Framme redan vid lunch och då passade det bra att njuta på Onsen hela eftermiddagen. Skönt för musklerna och det roligaste av allt hittade en finsk Sauna i ett japanskt Onsen. Utanför stod det en liten fontän med vatten och skopor. Tänkte naturligtvis att de var tillför att kasta vatten på stenarna. Hysteri utbröt, korslagda armar, huvudskakningar och ett jättekackel. Jag försökte förklara, a-ha, no water och pekade på aggregatet...då tillkallades personal. Hon förklarade att vi inte kastar vatten på aggregatet i en japansk Sauna ;o) Nåväl jag lämnade Onsen och i omklädningsrummet lämnade en av damerna en rumpplats under fläkten (där man torkar sig). Hon pekar på min indiantatuering och säger, ok Sweden...no Japan, Japan Yakuza...Halvtorr drog jag på mig en långärmad tröja och knallade ut som en slokörad maffiamedlem! 

Tips till farsan!

Idag har varit en skön, slitsam och reflekterande dag. Två berg har övervunnits och på vägen upp till tempel 20 fanns det till och med lite snö!

Inte lika mycket som hemma då jag for! Där fanns det så mycket snö att spaden frös fast i backen. Farsan var snabb att kommentera att det var ytterligare ett tecken på att en 08 flyttat till landet. Kunde inte låta bli att påpeka att det var farsan som lämnat spaden efter sig...då konstaterade han bara att tänk att vintern hann överraska i år också ;o)

Och medans farsan väntar på att spaden tinar, får han mer än gärna börja konstruera bänkar åt mig i Dalaskogarna. Tänk vad inspiration man kan hitta på en pilgrimsvandring i Japan :o)) Kan nog dessutom behöva en och annan bänk att sitta på när jag väl kommit hem! 

Bästa dagen hittills!

Lämnade det fantastiska boendet för en rejäl utmaning för dagen. Tempel 20 och 21 ligger på en varsin bergstopp och sedan tempel 22 som låg 11 km bort mot kusten! Och uppåt gick det i några km på en fantastiskt vacker naturstig!

Kakurinji, tempel 20

Vid ingångarna till templen finns alltid  Kongo rikishi-figurer som håller koll på dem som träder in i tempelområdet. Antagligen någon form av vakter som håller det onda borta från templet.

Förvånad blev jag när det såg annorlunda ut i ingången till tempel 20. Historien bakom är att när Kukai besökte templet 798, såg han två storkar, en manlig och en kvinnlig, breda ut sina vingar och beskydda en staty. Nu beskyddar de hela tempelområdet.

 Från tempel 20-21 går det en led som är hundratals år gammal. Privatpersoner sköter om den som en settai för pilgrimsvandrarna.

Så många trappsteg, i alla dess former, som jag tagit senaste dagarna har jag nog inte tagit under hela min livsstil!

 Det var så många fantastiska överraskningar mellan bergstopparna att man nästan bara gled fram mellan bergstopparna. 

Nu kanske det låter som att det var en stig rakt över mellan 20-21. Naturligtvis inte! Man fick kliva ned från toppen på första berget innan man lite lätt kunde trampa upp för andra berget!

Det är mer än en gång man undrat vem fasiken som burit upp materialet till allt som finns på bergstoppen. Kan säga att släpa runt på mina ca 10-12 kilo på ryggen känns lite!

Utsikten var dock så magiskt att det var lätt att glömma att vaderna kändes 10 cm kortare och att ryggen är så trött!

 På bilden ovanför kan man se toppen på berget där tempel 20 låg. Med blotta ögat kunde man se templet! En mäktig känsla :o)

Det lustiga är att när man väl klättrat upp och ned en mil för att ta sig till ett tempel uppe i bergen så ser det för mesta ut såhär! Alla byggnader ligger ovanför 70 trappsteg! 

Tairyuji, tempel 21

Templet såg it som de 20 andra gjort hittills, men denna hade en fantastiskt vacker trädgård! 

Från tempel 21 går en stig ned mot tempel 22, eller så kan man göra som jag...

...och ta linbanan ned! Fick lite längre att gå, men efter att ha njutit av denna utsikt dansade jag mot tempel 22.

Har varit vandringens bästa dag hittills! Benen har trampat på och man har kunnat fokusera på att placera dem rätt på stigen!

Nedanför linbanan fanns det ett turistmecka. För trött och med över en mil kvar, åt jag min risklump och fortsatte med dagens etapp. 

Byodoji, tempel 22

Kvällens sista tempel och det bästa av allt, boendet ligger vägg i vägg! Imorgon sprintar jag två mil till tempel 23, där har jag bokat boende på ett japanskt Onsen. Ska så fokusera på att ta hand om kroppen hela eftermiddagen :o)